claes gabrielson

Posts Tagged ‘walker evans’

Landskapets stora minne

In Arkiv on mars 26, 2015 at 23:22
Foto: Russel Lee | Mrs. Gernie Marshall, near Ringgold, Iowa, jan 1937

Foto: Russel Lee | Mrs. Gernie Marshall, near Ringgold, Iowa, jan 1937

Anspråken på den fotografiska bilden har varit många. En gång skulle fotot förklara världen. Nu ställer den digitala bildtekniken helt nya frågor om vad som är dokumentär sanning.

Kan då fotografin påstå något väsentligt om en människa, en epok eller ett land? Troligen kan inte enstaka fotografier räcka till. Men möjligen kan mängden av bilder göra det, som exempelvis i den här samlingen.

Photogrammar heter den webb-baserade plattformen som är utvecklad vid Yale universitetet, New Haven Connecticut. Det går att söka på fotografernas namn, platser och datum. Med hjälp av bland annat interaktiva kartor kan man förlora sig i 170 000 bilder från Farm Security Administration (FSA) och Office at War Information. Det handlar om det största federala fotografiska projektet i USA någonsin.

Det är en fotografisk guldgruva om man vill förstå Amerikas moderna historia. Rötterna till dagens USA och det vi brukar kalla ”Americana”, finns där – i spåren av den stora depressionen på trettiotalet. Hela FSA – projektet verkar ingå som en levande del i det stora landets DNA. Under exempelvis rubriken ”People As Such” finns 12241 bilder, ”Work” innehåller 19106 bilder och 5743 bilder ryms under ”Homes and Living Conditions”.

FSA var från början en del av President Roosvelts, New Deal-satsning. Bland fotograferna finns namn som Walker Evans, Roy Stryker, Dorothea Lange, Arthur Rothstein och Gordon Parks. Det finns en hel del mycket bra bilder nergrävda i arkivmörkret, som jag inte sett tidigare och det är lätt att bli sittande i timmar framför skärmen. Varje bild har en länk till Library of Congress, i Washington D.C, där de är arkiverade och där finns också högupplösta versioner.

Som vanligt när det gäller intressant fotografi, är det människor fotograferade i sin miljö som fascinerar. Att vara på Photogrammar är lite som att befinna sig i en roadmovie där man lite planlöst kuskar runt i det amerikanska landskapets stora minne, med människors olika livsvillkor och strävanden som ressällskap.

PS Och ja, där finns naturligtvis Dorothea Lange’s berömda bild: Destitute pea pickers in California. Mother of seven children. Age thirty-two. Nipomo, California, 1936, som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Display that magic

In Utställningar on augusti 8, 2013 at 10:28
ROBERT FRANK_1

Foto: Robert Frank | Mary with Large Daisy in her Hair, c:a 1953

Howard Greenberg är en av skaparna av den moderna marknaden för fotografi i USA idag.

Howard Greenberg Gallery var från början var mer känt som Photofind som startade 1981. Ett av de första gallerierna som visade photojournalism och street-photographyNu kommer ett urval ur hans egen personliga samling att visas i Musée de l’Elysée Lausanne i september.

It’s not an encyclopedic history of photography…it’s the magic of photography when the right picture printed the right way just grabs you, säger Howard Greenberg

Utställningen är koncentrerad kring den moderna fotografins utveckling, med verk av Steichen och Weston till de tjeckiska fotograferna František Drtikol och Josef Sudek. En avdelning är ägnad åt arkitektur och det urbana. Bilder från 30- till 1970-talet, med namn som Berenice Abbott, Diane Arbus, Bruce Davidson, Robert Frank, Lee Friedlander, William Klein, Saul Leiter, Helen Levitt, Weegee, och Garry Winogrand. Där finns också bilder från Farm Security Administration av Walker Evans och Dorothea Lange. Vill jag åka till Lausanne?

Elisabeth Avedon beskriver på sin blogg,  hur hon i ett samtal med Howard Greenberg blir bländad av dennes smittande entusiasm och genuina kärlek till fotografin.

Min samling är verkligen personlig. Visst där finns kända bilder, klassiska bilder, rent av ikoner. Men där finns också okända bilder som inte kan räknas som viktiga i traditionell mening. Men de är viktiga för mig, menar Greenberg.

It’s my life and just like in your life you’ll see certain pictures you can relate to, you want it because of your experience. So it’s that way with my collection.

Howard Greenberg började som fotograf och beskriver sig som en riktig mörkrums nörd som älskade att kopiera. När han såg äldre vackra kopior började han att samla.

It’s really about the magic of photography. That’s how I see it. In so many pictures that I fall in love with, that I bought for myself, display that magic. Säger han.

Kommer då utställningen i Lausanne att kunna ge rätt bild av en samlares samling? Greenberg tvekar lite, han har själv inte varit curator. Det arbetet har utförts av  Sam Stourdzé, Musée de l’Elysée och Agnès Sire från Fondation Henri Cartier Bresson. Greenberg säger att de känner fotohistorien på ett lite annat sätt än vad jag gör.

– I decided I had to let the curators curate the show. I think there’s around one hundred twenty or twenty-five photographs in Lausanne and about ninety in Paris. I have about four hundred photographs or so at home, so many of the more unexpected, the I-never-saw-that-before, or more personal kinds of photographs that I have, are not in the show.

Olika roller. En samlare och gallerist djupt förtrogen med de bilder han förvärvat. En curator, med en kanske en kyligare blick på bilderna i förhållande till fotohistoriska referenser, kopplingar till en akademisk diskurs, tid och samhälle. Jag vet inte. Skulle nog ibland föredra en ojämnare utställning, insamlad under lång tid av en förälskad blick.

Howard Greenberg säger att hela processen med utställningen har varit otroligt stimulerande och glädjefylld, – I feel like a young photographer having his first exhibition!

Jag tror på de där okända bilderna.

PS

HGG, Howard Greenberg Gallery flyttade år 2003 efter 17 år i Soho till The Fuller Building vid 41 East 57th Street.

Måste nog ta mig dit också. Hm, Lausanne, New York..

PS 2

Det första av Greenbergs citat ovan är det samma alf-magnus använder som motto till sin blogg, Befintligt ljus

I just den dagens kläder

In Funna bilder, Uncategorized on mars 23, 2013 at 09:04
Louis Faurer

Foto: Louis Faurer | Champion, New York, 1949-50

Den kanadensiska författaren Alice Munro, säger att hon brukar läsa berättelser som om de vore hus – Man går in och stannar där ett tag, strosar fram och tillbaka och slår sig ner där man har lust och upptäcker hur rum och korridorer förhåller sig till varandra, och hur världen där utanför förändras genom att betraktas från just dessa fönster.

Vissa bilder är sådana fönster. De förändrar vår uppfattning av de tillfälliga rum som bildas runt människor i en stad.

Louis Faurer skapar rum. Isolerade ögonblick. Reflexioner. Människor hejdade i tid och i just den dagens kläder.

He Photographed people who were attractive, but damaged, sa fotografen Elliot Erwitt.

Han är märkligt ouppmärksammad. Det är i mellankrigstidens New York, han tar sina starkaste bilder. Precis före televisionen. Han hade då en fot i modemagasinens värld och ägnade sig åt redaktionell fotografering under tjugo år, med måttliga framgångar. Hans personliga bilder är inte så många jämfört med andra fotografer och hans bilder har aldrig nått en större publik. Konstigt tycker jag, för de är mycket bra.

Mer visionär kvalité, än dokumentär merit. Han ser de socialt marginaliserade. Tiggarna i kanten på stadskartan. Lisa Liebmann skriver att  Faurers New York bilder visar människor som – Once had some money and now look like flotsam: stunned servivors who had’nt caught up with the time or recoverd from the Depression, or from the war.

Han var vän med Robert Frank om han också är den felande länken mellan Walker Evans, American Photographs och Robert Franks, The Americans, kan jag inte bedöma.

Det jag ser är sårbarheten, den inre stadens skildrare.

PS

Första gången jag hörde Louis Faurers namn, var hos den känslige Kristenhamnsfotografen Mats Holmstrand. Det är nu över trettiofem år sedan.