claes gabrielson

Posts Tagged ‘Tuija Lindström’

Så enkelt och så svårt

In Uncategorized on januari 6, 2018 at 17:37

Foto: Tuija Lindström | For Heathcliff,1980

2018 börjar i en sorts saknad och fotografisk sorg.

Jag kände inte Tuija Lindström privat, men jag har varit nära hennes bilder och följt hennes fotografiska utveckling.

Tar nu efter dödsbudet ut en av hennes böcker ur hyllan och inser att hon daterar sin första separat utställning till 1983, i det galleri som jag var med och grundade, Galleri Fotograficentrum, i Örebro.

Det finns ett allvar i hennes bilder. En sorts mörk ton även i de ljusa partierna. Något som dröjer kvar efter att man upphört att se på bilden.

Hon har en självklar plats i vår svenska fotohistoria, feminist, föregångare, inspiratör och sedermera professor, mentor och lärare.

När jag träffade henne 2012 i samband med en intervju för SVT så sa hon:

Mina händer saknar mörkrummet. Det att man står när man jobbar, oftast tycker man att man tänker med knäna”. Hon saknade mörkrummets långsammare metodik, där det fanns plats för tankar, idéer och känslor. Den digitala bilden passar henne inte, det är lite, ”easy come and easy go”, tyckte hon. Bilden kommer för lätt, för snabbt.

”Jag tycker om det här långsamma, för då tycker man att bilderna sitter, när dom är framme”.

1992 när hon tillträdde som Sveriges första kvinnliga professor i fotografi på dåvarande fotohögskolan i Göteborg, gjorde Göran Tonström en intervju med henne, där hon menade att en del unga fotografer verkar ha tappat tron på den fotografiska bilden, att det blir lite för mycket kring ramar, stora format och teori.

Det känns mest som skrap på ytan för att det inte har gått genom magen och hjärtat. Vi är i allmänhet väldigt lata. Vi tror att det bara är att gå ut och ta eller låna något. 

Men man kan aldrig ta något utan att ge något själv. Det är livets lag”.

Så enkelt och så svårt.

Foto: Zen Hoover | Ur filmen Large format video camera (8×10)

Enkelt och svårt är kanske också vad den 18 åriga Zen Hooper, sysslar med.

Oklart om han är medveten om det, men han sällar sig till pionjärerna, uppfinnarna och utopisterna i den allra tidigaste fotografiska gryningen.

Han kastar sig huvudstupa in i fotografins barndom och tar 1800-tals storformatskamerans idé och gör om den till en videokamera.

Storformats-bilder i rörelse, inget mindre än så.

Det är så här det alltid gått till, någon gör en djärv utbrytning, slår skallen i den förbannade boxen och tar sig ut. Tiden tvekar en miljondel av en sekund, när plötsligt något nytt blixtrar till och smiter igenom. Den här 18 åringen gör mig glad. Fan, att han gjorde det och dessutom så fint.

En liten fotografisk tröst i januaris regniga och tvekande början.

 

Länk till artikel om kameran, på News Shooter:

”Large format video camera”, av Zen Hoover (3 min 45 s):

 

Mellan ensamhet och makt

In Utställningar on september 11, 2012 at 12:28

Duration 1  Maria Friberg

Med referenser till konsthistorien

Maria Friberg är just nu dubbelt aktuell. Minst. In Flux, öppnar på Fotografiska den 14 sept. Hon är också en av fyra fotobaserade konstnärer som nu ställer ut på galleri Örsta, utanför Kumla.

De övriga utställarna är, Tuija Lindström, Hyun-Jin Kwak och Julia Peirone. Jag träffade alla fyra för ett samtal, i samband med en intervju för SVT:s regionala nyhets program Tvärsnytt.

Maria Friberg visar bl.a. bilder ur en helt ny serie, ”Duration”. Bilder som skulle kunna kallas samtidsporträtt, där hon speglar hur vi förhåller oss till den intima sfären kring våra datorer och mobiler. Hon väljer ofta en historisk miljö för att tydliggöra vår samtid.

Tid kopplat till ensamhet, med referenser till konsthistorien, menar hon och bilderna får gärna vara estetiska, förföriska och i stor skala, för att betraktaren enkelt ska kunna gå in i bilderna.

”Man är nästan 1:1 med personen man möter i bilden, och jag hoppas att det på så sätt blir ett direkt och mer jämnbördigt möte”, säger hon i vårt samtal.

Julia Peirone påstår att hon alltid varit intresserad av att fånga det där okontrollerade ögonblicket, ansiktet eller gesten i samband med en fotografering. Det nya projektet började med en misslyckad bild.

”Man väljer alltid bort de där bilderna där man halvt blundar eller gör en konstig grimas och så tyckte jag att det fanns något intressant i det. Jag tyckte det var ett sant ansikte som vi aldrig får se”. Hon byggde hela det här projektet på sådana okontrollerade bilder där hon också som fotograf måste hänge sig åt slumpen.

Då fotograferade jag väldigt intensivt under en kort period och låter tiden hinna före min kamera, så att jag lyckas ta dom där ögonblicken.” säger hon.

Girls in uniform heter projektet som Hyun-Jin Kwak visar på galleri Örsta.

Flickorna i sina uniformer är snarare är en metafor för en tid, än för en speciell ålder. Det handlar om vår samtid, säger Hyun-Jin Kwak,  “The uniform also becomes the second identity for the individuals and in these case they are not always against each other, they are sometimes coexisting.”

Samtidigt med att Tuija Lindström visar en ny serie växtbilder, pågår en utställning, A Dream If Ever There Was One, med hennes 80-tals bilder, på Hasselblad Center i Göteborg. Hon reflekterar i vårt samtal över hur fotografiets ställning förändrats.

”Fotografin har kommit bort från sin isolering, för trettio år sedan betraktades fotot som kusinen från landet. Nu har fotografin blivit likvärdig med all annan konst, blivit accepterad”.  Hon tror att det hänger ihop med digitaliseringen som gjort fotografin mer allmän och spridd. Men hon menar också att det inte varit en helt lätt övergång rent mentalt.

Mina händer saknar mörkrummet. Det att man står när man jobbar, oftast tycker man att man tänker med knäna”, hävdar hon. Hon saknar mörkrummets långsammare metodik, där det fanns plats för tankar, idéer och känslor. Den digitala bilden passar henne inte, det är lite, ”easy come and easy go”, tycker hon. Bilden kommer för lätt, för snabbt.

”Jag tycker om det här långsamma, för då tycker man att bilderna sitter, när dom är framme”.

Fyra samtida uttryck, fyra olika visuella strategier. Utställningen utanför tullarna, i Närke slutar den 30 september.