claes gabrielson

Posts Tagged ‘Talbot’

Ljuset från 1800-talet

In Arkiv on juni 11, 2022 at 15:47

Foto: Julia Margaret Cameron | © Bodleian Libraries, University of Oxford

Det är en smula omtumlande att färdas rakt in i Julia Margaret Camerons bilder, nästan ner till pixelnivå. Först själva färden från vår tid, till hennes och sen djupare och djupare in där kornet i emulsionen tar över..

Att på så nära håll kunna studera ansikten är nästan som att få kontakt med människor från en annan tid. Det är svindlande. 

Jag har alltid varit svag för Camerons bilder. Jag minns Fotografiska Museets affisch till utställning ”Tusen och en bild” från 1978. Den stora bilden som nästan täckte hela formatet 70×100 var ett porträtt av henne på Cyllene Wilson, kallat: ”Mountain Nymph, Sweet Liberty”, från 1866.

Julia Margaret Cameron ingår i den självklara skaran betydelsefulla pionjärer som på ett övertygande sätt gjort ett konstnärligt och personligt avtryck i den tidiga fotografins historia tillsammans med Daguerre, Nadar, Talbot, Muybridge och senare Stieglitz och Cunningham m.fl. 

The Bodleian Libraries och Digital Bodleian är knutet till Universitetet i Oxford. Man började att digitalisera bilder i början av 90-talet och i arkiven finns inte bara fotografiska samlingar utan mängder av kartor, arkitektritningar och medeltida pergament. Kinesiska manuskript, texter på hebreiska, arabiska och dokument från Georgien och Armenien m.m.

Julia Margaret Camerons bilder som nu finns tillgängliga högupplösta, var en gåva till dramatikern och poeten Sir Henry Taylor, född 1800. Familjen skänkte senare samlingen på 112 bilder till Bodleian runt 1930.

Så här borde det vara överallt på alla museer och i alla arkiv. Vi ska kunna surfa in i våra förfäders vardag till minsta mjölkpall och klänningsliv.

Fotografiska samlingar är idag utspridda på hundratals institutioner, arkiv, museer och hembygdsföreningar m.m. vilket betyder att det saknas ett övergripande ansvar för fotografin som dokument, berättelse och konstnärligt uttryck.

Den stora arkivutredningen som presenterade sitt resultat i december 2019, hade inte ens fått i uppdrag att titta på de fotografiska arkiven.

Vilket politiskt parti i Sverige är berett att lyfta denna fråga om vårt lands fotografiska minne? Var finns den kulturpolitiker som är beredd att satsa på en nationell översyn av vårt lands fotografiska arv?

När fotografin ännu är ung växer det moderna Sverige långsamt fram och det sker inför öppna kameraslutare. Alla bilder som tas av ateljéfotografer, pressfotografer, dokumentärfotografer och bygdefotografer utgör viktiga pusselbitar i förståelsen av hur moderniteten växer fram.

Varför ska inte denna period och dessa hundratusentals bilder samlas, organiseras och ingå i vårt eget lands historieskrivning och därmed göras tillgängliga för allmänheten, historiker och forskare? För mig är det obegripligt! 

Lika ofattbart är att vi inte har ett fotografiskt museum.

Lite tröst utgör Camerons bilder där jag nu kan surfa in mot ansikten och se in i ögon som såg ljuset från 1800-talet, det är enastående och fyller mig med en märklig känsla av tidlöshet.

Samtidigt undrar jag om någon om 150 år kommer att sitta och titta på bilder från vår tid och studera ansikten och kvardröjande ögon, kanske genom en projektion i tomma luften.

Men en sak är klar att bilderna omhändertagits med den tidens spetsteknologi, av en anställd på det stora ståtliga Fotografiska Museet.

Länk till Julia Margaret Camerons bilder

Länk till Digital Bodleian – Collections

Länk till det gigantiska Bodleian Libraries

Foto: Julia Margaret Cameron | © Bodleian Libraries, University of Oxford

OBS, på dator – klicka på bilderna för att öppna bildgalleriet i större format

Ett landskaps aftekning genom dess blotta afspegling

In Böcker on december 10, 2013 at 11:52

Foto: Lars Benzelstjärna (troligen), Gustav Adolfs torg Stockholm, okänt årtal

Den 19 augusti 1839 samlades i Paris ledamöterna i två av de franska akademierna, Académie des Sciences och Académie des Beaux-Arts till ett gemensamt möte.

Ett fullsatt Collège de I’nstitut, folk som trängdes i trapporna. Förväntansfulla människor som inte fick plats, samlades på torget utanför. Något stort skulle tillkännages. En ny teknik skulle presenteras där naturen självt lämnade avtryck på en ljuskänslig plåt och här och nu skulle den – ges till en skänk åt hela världen. Redan dagen efter offentliggörandet av den nya tekniken, gavs Daguerres handbok ut.

Det är ett sällan skådat ögonblick av PR-framgång. Franska staten skänker fotografin till mänskligheten! Daguerre får äran, det kunde ha varit Nicéphore Nièpce och fotografins födelseår kunde varit 1826. Med andra strateger och lobbyister närvarande kunde det ha varit Bayard, Talbot eller någon annan. Många ”upptäckte” fotografin ungefär samtidigt men på lite olika tekniska sätt.

Men Akademiledamoten François Arago och Daguerre var smartare, snabbare och visste precis hur man vid den här tidpunkten skulle erövra maximal uppmärksamhet.

Samma år i oktober stod Bazaren på Norrbro i Stockholm klar. Den byggdes på det som vid den här tiden var den viktigaste länken mellan Gamla stan och det som skulle bli den nya staden. En låg hundra meter lång byggnad, ett slags fristående köpcentrum även om inte termen fanns på den tiden.

Här etablerade sig Adolf Bonnier, alltså exakt samma år som officiellt kallas fotografins födelseår. Adolf Bonnier handlade snabbt. På bara fyra månader införskaffades från Paris originalupplagan av Daguerres handbok, som översattes och trycktes. Dagen innan julafton den 23 december 1839, sattes en annons in i Aftonbladet:

Daguerrotypen

Beskrivning av Daguerres märkvärdiga uppfinning att fixera framställda bilder etc, tillika med upplysningar av prof, Arago och bekrifvning öfver det, jemväl av Daguerre uppfunna Dioramat. Med 6 planscher. På skriftens försättsblad hade Adolf Bonnier låtit tycka följande: Fullständige Daguerre’ska Apparater införskaffas genom A. Bonnier.

Han erbjöd sig alltså att inte bara sälja handledningen till den nya metoden utan också den nödvändiga tekniska utrustningen. Det är så man startar ett medieimperium. Varken mer eller mindre. Till och med Steve Jobs torde varit imponerad.

Två böcker som beskriver fotografins första tid recenserades av Magnus Bremmer i SvD i söndags. Det här är fotografi, redaktör Juliet Hacking, (Norstedts) och Capturing the light. A true story of genius, rivaly and the birth of photography av Roger Watson och Helen Rappaport (PanMacmillan).

Jag ännu har inte läst någon av dessa båda böcker, däremot har jag med mycket nöje läst, De första fotograferna, Introduktionen av fotokonsten i 1840-talets Sverige, (Historiska Media, 2005) av Björn Axel Johansson. Den har lite oförtjänt kommit i skymundan. Den är nämligen utmärkt, fascinerande och spränglärd. Någon gång kanske lite för detaljrik. Men inte minst alla återgivna annonstexter och pressreaktioner kring det nya mediet, ger en knivskarp tidsbild när fotografin kom in över våra gränser.

Sveriges förste yrkesfotograf, en bortglömd Löjtnant med fyra år i Främlingslegionen, Lars Benzelstjerna bidrog aktivt till spridandet av tekniken i landet. Han passar in i den internationella bilden där det vimlade av herrar vetenskapsmän, godsherrar, uppfinnare, äventyrare, allkemister, ballongfarare och andra djärva existenser – som alla drogs till det nya mediets möjligheter. Så här skrev signaturen Orvar Odd i Aftonbladet den 28 oktober 1840:

Konsten att daguerrotypera är för övrigt ganska lätt – sedan man vet den. Hvem som helst kan vara en Daguerre och göra de skönaste ritningar, utan att någonsin hafva tagit i blyertspenna eller stift.

Det är blott 171 år mellan att fotografin ”skänktes” till mänskligheten och att Instagram startades.

Time is a jetplane.

PS

Rubriken kommer ur en artikel i Aftonbladet N:o 25,  den 30/1, 1839

Målning: Carl Johan Billmark | Bazaren Norrbro, c:a 1850