På flykt

Foto: Mats Holmstrand | Loka brunn flyktingförläggning, 1956 ur Nordiska Museets samlingar.

Gränsen mellan Ungern och Serbien stängdes utan förvarning, skriver Jan Lewenhagen i DN idag. I samma tidning skriver Annika Ström Melin att Dublinförordningen, som stadgar att flyktingarna ska söka asyl i det första EU-land de kommer till, i praktiken satts ur spel och att flyktingkaoset får EU:s grundvalar att skaka. Krisen hotar att slå sönder EU, skriver hon.

År 1956 i samband med Ungernrevolten togs flyktingar emot med öppna armar när de kom till i Sverige den 12 november 1956. Sveriges Radios Rune Ruhnbro mötte dem i Köpenhamn och följde flyktingarna till Ystad. Så här kan det låta när reportern rapporterar vad han ser:

– Jag rår inte för, detta kommer kanske lite stackaterat och att mina ord formuleras en smula – vad ska jag säga, patetiskt. Ta det för vad det är. Man kan inte undgå att röras ända in i hjärteroten när man ser alla dessa småttingar som ömt klamrar om de små saker de kunnat få med sig. Man ser gamla kvinnor som bär på tummade paket, de har ju färdats en lång väg redan och nyfiket tittar sig omkring och måhända undrar och undrar..

Omkring 8000 personer kom till Sverige från Ungern, en del av dem hamnar i Loka brunn. Kristinehamn fotografen Mats Holmstrand som då gjorde lumpen på I3 i Örebro tog sig dit tillsammans med journalisten Lars Magnus(Ellem) Larsson på Kristenhamnsposten.

Det var när jag läste om att Ungern stängde sin gräns i natt och jag såg Lotta Härdelins starka bild av pappan som bär sin förlamade dotter, som jag kom att tänka på Holmstrands lågmälda och känsliga bilder. Han var 20 år gammal när han tog bilderna, efter ett enda besök på förläggningen.

 

DN:s Första sida idag | Foto: Lotta Härdelin, på väg mot den Ungerska gränsen

PS

Mats Holmstrands bilder finns att se på Digitalt Museum, Nordiska Museet

Radioinslaget: ”1956-Ungerska flyktingar tas emot med öppna armar”, finns att höra i Sveriges Radios arkiv under vinjetten – Avgörande Ögonblick 1925-2015.

 

Tummade tidskrifter

Foto: Judith Crispin | Ur serien The Cartographers illusion- Beta nr.1

Samma dag som jag i min dator läser det senaste numret av det Australiensiska online-magasinet, Beta – developments in photography, läser jag på DN-debatt om dagstidningarnas svåra situation.

Vi närmar oss slutet på den era då döda träd har varit bäraren av journalistisk bevakning och demokratisk dialog, skriver Mats Svegfors idag. Han har tidigare  varit chefredaktör för SvD och vd för Sveriges Radio. Nu har han jämfört Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter tre år: 1992, 2002 och 2012, för att undersöka hur tidningarna har förändrats.

Den stora skillnaden är att det fästs mindre innehåll på det papper som rullar genom tryckeriernas pressar, menar han.

Han har förmodligen helt rätt. Om detta även gäller tryckta fotografiska tidningar och tidskrifter, får väl framtiden utvisa.

Helt klart är att kvalitén på fotografiska magasin på nätet hela tiden ökar. ”Blädderkänslan” likaså. Sitter man vid en bra skärm är det inget dåligt alternativ rent upplevelsemässigt.

Sen är naturligtvis känslan av att bläddra i egen takt, väga pappersbunten i händerna och vinkla en smula mot ljuset för att se detaljer i en bild, oslagbar. En nästan sönderläst tidskrift med bilder av en fotograf man tyckt mycket om under en lång tid, är svår att göra sig av med.

Jag har några få nummer av Schweiziska Camera som jag inte lyckats slänga. Tummade, ömt vårdade följer de snällt med i varje flytt genom åren.

Camera utkom mellan åren 1922-1981. Chefredaktör under 1966 till 1981 var amerikanen Alan Porter. Jag upptäckte tidskriften på Örebro Stadsbibliotek. Tack, anonyme förutseende bibliotikarie!

Att som ung nyförälskad i fotografi sitta där och läsa hela årgångar av Camera var liktydigt med att vara inskriven vid en akademi. Det utmärkta trycket, den för tiden sparsmakade layouten var ren lyx, i kombination med fotografisk bildning.

Om Unless you will, en annan online-tidskrift (som jag skrev om i oktober 2012) och Beta – developments in photography också har en liknande påverkan på unga läsare, kan jag inte veta. Bara önska.

Bilderna ur serien, The Cartographers illusion från nr. 1 av Beta är gjorda av Judith Crispin kompositör, poet och fotograf. Viviana Peretti har gjort  en serie som hon kallar, Desperate Intentions. Deras bilder har det där som jag minns från vissa nummer av Camera. Ett löfte om fotografins magi.

Frågan är om det då spelar någon roll om bilderna är tryckta på papper eller inte.

Foto: Viviana Peretti | Ur serien  Desperate Intentions – Beta nr. 2