claes gabrielson

Posts Tagged ‘Sune Jonsson’

En sorts förälskelse

In Utställningar on maj 3, 2022 at 10:08
Foto: Mats Holmstrand | Galleri Fotograficentrum, Örebro, 1979

Platsen är vårt första galleri, på Järntorgsgatan 9 i Örebro. Strömholm med pipa och respektingivande mustasch övervakar, när undertecknad gör en första genomgång av utställnings-bilderna.

Jag fick den här bilden häromdagen från den suveräne Kristinehamns fotografen Mats Holmstrand, nästan samtidigt som jag läste de här raderna av Micke Berg

Det är utan tvekan så att jag börjar tappa tron på fotografi. Eller i alla fall den fotografin som berättar något och är nära. Litteraturen har alltid legat mig närmast

-Jag vet inte, men nu har jag gått i mål med fotografi. Jag kommer inte längre och jag märker det i så måtto att jag aldrig bär en kamera.

Jag vill inte riktigt tro Micke när han skriver det här.

Han är en av landets nu levande viktigaste och bästa fotografer och hans fotografiska energi är makalös. Han har levt genom sin fotografi och sitt skrivande hela sitt vuxna liv. Det vore en stor förlust om det skulle upphöra. 

Jag väljer att uppfatta hans yttrande mer filosofiskt och tänker på Bresson när han sa: Photography is nothing, it’s life that interests me.

Jag hoppas innerligt att fotografen Berg fortsätter. Vi behöver hans bilder och funderingar kring konsten och livet. Dessutom, beakta mottot på hans blogg : ”To look, is to love”.

För min del handlar fotografi också om en sorts förälskelse och en fascination kring den hejdade tidens magiska precision. För en ung fotograf innebar de många stegen i det analoga hantverket, från poesin i tagnings-ögonblicket till de färdiga kopiorna på tork, en oemotståndlig lockelse.

Alla fotografer jag mött genom åren, alla samtal om bild på kaféer, barer och restauranger, alla böcker jag köpt, alla fotoutställningar jag sett, och alla resor i fotografins namn – har regelbundet närt min relation till fotografin. Trots alla åren på SVT är detta mitt universitet och förälskelsen består.

Vi startade föreningen Fotograficentrum 1975. Tre år senare fick vi i gång vårt första galleri. Sen fortsatte vi att ställa ut i drygt 20 år. Jag äger tyvärr ingen förteckning över alla utställande fotografer och vet inte var alla pärmar med, protokoll och recensioner finns idag.

Det finns en sorg i detta faktum. Jag skulle helst se att allt kvarvarande material hamnade på ett arkiv, exempelvis Arkivcentrum i Örebro. 

Går på Götgatan och drar fram namn på måfå ur minnet: Imogen Cunningham, Hans Malmberg, Georg Oddner, Edouard Boubat, Susan Meiselas, Gunnar Smoliansky, Robert Doisneau, Nina Ericson, Christer Strömholm, Tuija Lindström, Anders Petersen, Eugene Smith, Marek Gardulski, Håge-Wiktorsson, Sune Jonsson, Kent O Höglund, Per-Erik Åström, Ullabritt Jonsson, Harald Lönnqvist, Josef Koudelka, c/o Paris med Berndt Klyvare, Kerstin Bernhard mfl, Stig T Karlsson, Jefferik Stocklassa, Micke Berg, Sebastião Salgado, Åke Hedström, Penti Sammallahti, Marc Riboud, Hans Gedda, Carl-Magnus Lindström, Anders Onerup, Håkan Pieniowski, Kenneth Gustavsson, Roger Stenberg, Walter Hirsch, Lennart Durehed, Hans Hammarskiöld, Boris Mihailov, Magnus Westerborn, Bruce Davidson, Strindberg/Munch..

Det tar inte slut där, men min hjärna behöver hjälp av dokumenten som förhoppningsvis finns bevarade någonstans.

När jag tänker på de här namnen och alla utställningarna, svindlar det onekligen till på trottoaren i den svaga vårsolen – ”In the name of love”.

Det är tveklöst det, allt handlar om.

PS

Nedan tre slumpvis utvalda bilder av Micke Berg, så bra! Det finns hundratals mer här:

Foto: Micke Berg
Foto: Micke Berg
Foto: Micke Berg

Krokben

In Utställningar on februari 24, 2014 at 13:30

Foto: Sune Jonsson | Elsa Bygdell, Mötingselberg, Vilhelmina kommun, 1961

Sune Jonssons bilder får mig alltid att stanna upp. Det är som om tidens mekaniska hjul saktar in. Tvekar.

Berätta, berika, bevara. De tre ledorden han alltid bar med sig har spritts till andra fotografer men få har så konsekvent genomfört uppdraget. Ja, det handlar om det, ett uppdrag mot tiden.

Fotografen både som etnolog och kulturhistoriker.

Att lägga krokben för tiden, som han själv uttryckt det. Men det handlar också om kunskap, respekt och samförstånd. Lägg därtill förtroenden. Långvariga relationer med människor och samhälle. Bilder av insikt och med en kvalité som saknar motstycke i den svenska dokumentärfotografin.

Jag var på Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi dagen efter att kronprinsessan Victoria förrättat invigningen.

En ny mötesplats kring dokumentärfotografin står klar i imponerande lokaler inrymda i Västerbottens Museum med arbetsplatser för forskning kring ett välsorterat foto-bibliotek.

Utställningar, seminarier och föreläsningar är planerade.

Arkivet består av 4 miljoner bilder från 1800-talet till idag. Det innehåller förutom Sune Jonssons egna bilder och filmer bilder av bygdefotografer, press- och yrkesfotografer.

Dessutom 84.000 bilder från Svensk Flygtrafik AB. Utan överdrift en viktig kulturhistorisk samling, således.

Nu till fakta bortom kulturhuvudstads retorik och kunglig glans.

Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi har 1 person anställd! Japp, och det är chefen Britta Lundgren.

Hon säger på telefon att visionen är en sorts kamp mot glömskans tyranni, att det här är en startpunkt. Hon skulle gärna se att hon kunde anställa en kombinerad skanner- och arkivarie tjänst.

1 person anställd och en önskan om ytterligare 1 tjänst! Jag tror inte mina öron. Var är kulturministern, kulturrådet och de ansvariga för kulturhuvudstadsåret?

Det finns bara en Sune Jonsson i fotografiets historia. Nu finns ett centrum för dokumentärfotografi i hans namn. Kan det finnas en lägre ambition kring ett unikt arkivmaterial inom hela EU?

4 miljoner bilder vilar i sitt arkivmörker. Kampen mot glömskans tyranni kommer att bli tuff i Umeå.

iPhonebild: Claes Gabrielson | Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi, Umeå

En plats för ytterligare en chans

In Funna bilder on maj 7, 2013 at 22:32

Foto: Bryan Schutmaat | Ur Grays The Mountain Sends

Foto: Bryan Schutmaat | Ur Grays The Mountain Sends

Det är ovanligt övertygande. Ett nästan episkt berättande.

Storformats kamera. Porträtt, landskap och stilleben från ”the American West”. Små bergsbyar och mer eller mindre övergivna gruvsamhällen. Bufflar och hästar är utbytta mot bilvrak och övergivna hem. Det är enastående starkt och konsekvent genomfört. Grays the mountain Sends, heter projektet och jag tänker direkt: varför gör ingen fotograf det här i vårt land?

–  I’ve aimed to hint at narratives and relay the experiences of strangers met in settings that spur my own emotions. Ultimately, this body of work is a meditation on small town life, the landscape, and more importantly, the inner landscapes of common men, säger Bryan Schutmaat.

Den vanliga människans inre landskap. Kan det sägas vackrare eller mer precist.

Det verkar som om det stora landet i väster i kraft av sin egen tradition ständigt lockar till utforskning och nytolkningar av platser och myter. Är ”the West ”fortfarande ett löfte, där människor ständigt kan börja om sina liv. En plats där man får ytterligare en chans?

– the lifeblood of these images is to be found in the difficult poetry of a land made up of distance, an in the alternating tranquility and sadness that it bequeathes to those who inhabit, and are shaped by it, skriver Stanley Wolukau-Wanambwa i en vindlande essä med namnet, ”The land that Gives Birth to Freedom”.

Bryan Schutmaat, inspirerad av poeten Richard Hugo har begett sig rakt ut i det amerikanska landskapet med en förhållandevis otymplig teknik för att dokumentera och berätta.

När blir en svensk fotograf inspirerad av att ta exempelvis Sune Jonssons arbete vidare genom att kliva ut ur studior och akademier för att upptäcka sprickorna i norrländska glesbefolkade bygder? Eller varför inte i Bergslagen?

Projekt liknande Jan Jörnmarks ”Övergivna platser” rör ju sig ofta i postindustriella samhällen och tömda gruvmiljöer. Men det vi får se är spår och ruiner. Människorna saknas.

Bryan Schutmaat är född 1983 i Houston Texas och har en BA i historia, tog sin MFA i fotografi 2012. Jag ser honom som i ett fågelperspektiv. Långt därnere kånkar han runt med storformatskameran, gör sina exponeringar och för anteckningar omgiven av väldiga uråldriga berg i det som en gång var Amerikas frontlinje, civilisationens framkant.

Jag är rörd av kraften i de här bilderna.

Den sociala blicken

In Priser on april 18, 2013 at 12:49

MickeBerg_

Foto: Micke Berg

Grattis Micke Berg till Sune Jonsson Stipendiet!

Den fotografiska svärtan, en kärlek till det sårbara och det han delar med Sune – en kompromisslös social blick.

Så lyder min egen spontana motivering.

PS

Det första stipendiet som Sällskapet Sune Jonssons vänner delade ut, gick till den mycket känslige filmfotografen Gunnar Källström, år 2010.

Här är en länk till Micke Bergs blogg.

Micke Berg

Foto: Micke Berg