claes gabrielson

Posts Tagged ‘Stefan Nilson’

Gå och se

In Utställningar on september 10, 2017 at 23:08

Foto: Paul Hansen | Flyktingflicka från Afghanistan

Jag skulle åkt till Landskrona fotofestival i fredags, det blev inte så. Jag gick till Fotografiska istället. Jag ångrar inte det.

Paul Hansens utställning ”Being There” är en ren knockout.

Jag vill inte gärna diskutera estetik, komposition, och ljusbehandling i den här typen av bilder. Hansens bilder är med tanke på omständigheterna, obegripligt skickligt utförda och det är en gåta hur han fungerar i dessa situationer socialt och mentalt.

Det är oerhört starkt och fruktansvärt. Man halvblundar eller kisar inför vissa bilder. Att människor, som går på denna jord samtidigt med oss är kapabla till detta våld är ofattbart.

Hansens bilder har en fotografisk och humanistisk kvalité som direkt skulle kunna nå in i hjärtan hos beslutsfattare på alla nivåer i vårt samhälle, inom EU och förhoppningsvis FN.

Vi vet alla att det finns fotografiska bilder som har haft en förmåga att förändra historiska skeenden. Jag tror avgjort att några av Paul Hansens bilder hör dit.

Gå och se med egna ögon.

PS

Susan Sontag har skrivit en hel del om vårt komplexa förhållande bilder från krig och konflikter

Läs min rec av Susan Sontags bok, ”Att se andras lidande”.

Läs också Stefan Nilson, ”Bilden som väckte världen”.

En sprucken gråskala

In Utställningar on oktober 21, 2015 at 10:17

Butterfly-dress-2

Jan Bernhardtz. Jag hade sett namnet redan när jag började fotografera i det tidiga 1970-talets Örebro. Jag visste att han kände fotografen Bengt-Göran Carlsson som var en vän till mig. Jag kände också till att de fotograferade en del tillsammans. Men vi träffades aldrig.

I helgen mötte jag honom för första gången och det skedde i just Örebro, på Black Door Gallery, där han är aktuell med utställningen – Jag sorterar mina minnen, från Örebro till Berlin.

Jan Bernhardtz är en amatör i den riktiga meningen – ”En som älskar, en lekman, icke professionell”, och med en äkta förundran över tillvaron och känsla för den svartvita bilden. Han sysslar med en sorts gatufotografi som fanns långt före vår -”Alla är fotografer”- tid. Rått ibland, men också med en lite mjukare och en mer eftertänksam bildbehandling. Det är flanörens blick, en nyfikenhet i sina bästa stunder utan avsikter. Bilder liknande dagboksanteckningar. Skisser av frånvaro – så läser jag Jan Bernhardtz bilder.

Det är bakgårdar, skyltfönster och ödetomter. Tomma trottoarer, spår av människor som oftast dragit vidare. En sprucken gråskala över en lite trasig stadskarta, stundtals blandad med ett vackert vemod. Mer Kenneth Gustavsson än Bruce Gilden.

Jan Bernhardtz flyttade till Göteborg 1971 återvände till Örebro 1985 och stannade där till 2006. Då det blev Västkusten igen. Sedan 2011 när han gick i pension har han bott i Berlin. Han har inte fotograferat aktivt under hela tiden utan gjort ett uppehåll under många år. Dock verkar flytten till Berlin blivit något av en renässans för fotograferandet. Han gör nu bilder igen, dagligen.

Stefan Nilson en av de tre grundarna av Black Door Gallery, skriver om hur det för Bernhardtz – blev en vitamininjektion att hamna i den stad som varit i händelsernas centrum under hela 1900-talet. Att uppleva och besöka lämningarna efter nazisterna, världskrig och det forna DDR. Han avslutar med att citera Bernhardtz: Jag vill att mina bilder ska lämna fler frågetecken än svar.

Den attityden går igen framför allt i utställningens nyare bilder, från Berlin. Om det beror på fotografens mognad vet jag inte, men där finns en djupare svärta och en sorts poetisk gåtfullhet, som jag vill ser mer av i framtiden och gärna i bokform! Någon som har numret till Steidl?

PS

Bilderna på utställningen som pågår till och med den 7/11, är utskrivna på akvarellpapper med kolbläck (carbon print).

Här ett par länkar till er som vill se mer av Jan Bernhardtz bilder:  Svenska Bilder ℅ Berlin och Streets Of Berlin och här är länken till Black Door Gallery.

 

En ny dörr till fotografin

In Utställningar on oktober 16, 2012 at 20:14

Foto: Martina Holmberg | Ur serien Fade to Black

Hatten och linslocket av för nytt fotografiskt galleri på smått legendarisk adress. 

Nu på fredag är det vernissage för Black Door Gallery på Järntorgsgatan 9, i Örebro.

Utställande fotograf är Martina Holmberg med bilder ur serien Fade to Black. Poetiska polaroider, där en felaktig framkallningsprocess riskerar att utsläcka bilden till slut.

Det här sker i samma lokal som Galleri Fotograficentrum startade sin verksamhet i, år 1978 av bl.a. undertecknad. Utställare den gången var Bertil Ludvigsson, som avled tidigare i höst.

Förvånad, överraskad och förtjust blir jag över detta initiativ, och dessutom mycket glad.

Herrarna bakom projektet, för så är det förstås, heter Stefan Nilson, Thomas Sundin, Magnus Westerborn. Alla tre med ett gediget och väldokumenterat fotokunnande.

Fyra planerade utställningar, logga, hemsida och en föreläsning med Pieter ten Hoopen.

Fotografisk rivstart i Örebro. Lycka till!

 

Foto: Mats Holmstrand | Galleri Fotograficentrum

Fotoboken är överallt

In Böcker on oktober 14, 2012 at 14:06

Bouquinist du quai Voltaire | Edition d´art YVON

En bok med fotografier står per definition närmare en diktsamling än en roman.

Att som ung nyförälskad i fotografin leta efter en, liten och anspråklös fotobok, värdefull eller inte. Det är en konst. Nästan ett tillstånd. Nya städer, ny tunnelbana, caféer, barer och antikvariat, gärna i den ordningen. En av förutsättningarna bör vara att man inte vet vad man söker. En del av glädjen att äga en bok ligger avgjort i vedermödan att finna den.

En känsla av glädje blandas med en lätt ton av bedrägeri. Behöver jag den här boken, jag har ju redan..ska inte någon annan ha den..?

Thomas Tidholms, I Dina Armar från 1970, på Bonniers t.ex. I det närmaste en diktsamling, nästan utan dikter men med små grå bilder från villaträdgårdar, bingokväll i Braås och en Miss-tävling.

Nätet gör det för lätt. Allt finns på några musklicks distans. Kartorna har blivit överflödiga. En del av antikvariatens nedersta hyllor kommer aldrig mer att undersökas.

Den 24 oktober är det dags för Svenska Fotoboksprisgalan 2012 på Rival i Stockholm.

De nominerade böckerna visades också i Svenska Fotografernas Förbunds alltför blygsamma monter på Bok och biblioteksmässan i Göteborg. Mässans huvudtema kring Det Nordiska, lyste tyvärr med sin frånvaro hos SFF. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att få se de övriga nordiska ländernas fotoboks utgivning.

På SFF:s hemsida finns dock en initierad och kunnig skribent kring den fotografiska boken, Stefan Nilson. En annan heter Tommy Arvidson och skriver på dagensbok.com. Det är en fröjd att läsa bägge.

– För Ruka är arbetet med att ta ett porträtt en gemensam handling mellan den som avbildas och den som avbildar. Det råder en förtrogenhet och en gemenskap mellan porträttör och personen på bilden. En känsla av tidlöshet och eftertanke infinner sig. Så här sitter säkert Pétrus Oplucáns på sängen och lyssnar på sin radio varje dag än i dag trots att bilden är tagen 1984, skriver Tommy Arvidson i sin recension av den Lettiska fotografen Inta Rukas bok People I know.

Först nu har jag förstått att Tommy också har en egen sida där han samlar sina texter om fotoböcker. Nämligen omfotoboken.  Ta er dit och dyk ner i det omfattande och rika arkivet.

Stefan Nilson skriver om Thomas Wågströms bokAllt som är i Himmelen, Max Ström förlag Det handlar om seendet, tiden och våra sinnens uppfattning om världen, eller snarare den sinnebubbla vi lever i och som vi kallar världen. Allt är större än så och det är bland annat genom konsten och vetenskapen vi får en glimt eller en aning om den. Däri är molnen våra bundsförvanter. Deras ständigt föränderliga skepnader får oss att se och beröras av livets såväl villkor som storhet.

Texter om fotografi kan vara så. Inte nedtyngda av akademiska innebegrepp. Seende skribenter med en lust att förmedla fotografins sällsamma kraft.

Just nu är den fotografiska boken överallt. Nya trycktekniker, nya distributionsvägar och nya läsare, underbart.

Mörkrets elegans

In Utställningar on oktober 6, 2012 at 12:57

Foto: Kenneth Gustavsson

 Äntligen har tiden hunnit i kapp en säregen poet.

Fotografen Kenneth Gustavssons dova och vemodiga fotografier kan nu få en större publik, genom Fotografiskas utställning, The Magic Bar som öppnade igår. Gott så.

Att hans bilder, inte fått några direkta efterföljare beror på den helt egna tonen. Det är förmodligen som med all stor dikt, den är djupt personlig och omöjlig att efterlikna på ett trovärdigt sätt.

Bilderna påminner om drömmarnas sammanblandning av tid och rum och i likhet med Ulf Linde kanske han visste – att det man tror man ser, är starkare än det man faktiskt ser.

Jag stod i ett kök på Malmgatan i Örebro i slutet på -70 talet och våndades inför ett brev jag skulle skriva till Kenneth Gustavsson. Galleri Fotograficentrum som jag arbetade med ville visa hans bilder.

Det här var ett brev från en bildförälskad poet till en annan, samtidigt som det var en inbjudan om att ställa ut.

Det blev en utställning år 1984, av alla år. Med lågmält vemod, var rubriken i Stefan Nilsons recension i Nerikes Allehanda.

Att se bilderna igen som vi hängde på Engelbrektsgatan för 28 år sedan, nu på Fotografiskas hemsida, är en märklig upplevelse.

Jag minns hans lågmäldhet och det lockande mörka, nästan eleganta i bilderna.

Idag blir frågan: Var är magin i fotografin, var är tiden?

Foto: Kenneth Gustavsson