claes gabrielson

Posts Tagged ‘Sally Mann’

En gåta att studera i minsta detalj

In Böcker, Funna bilder on april 15, 2014 at 19:23
DP_1

Foto: Deborah Parkin | Ur serien collodion, Stillness in time

Barndomen går aldrig över. Oavsett om den var Ok, ett helvete eller rent av lycklig.

Vi bär den alltid med oss. Det är bara att blunda. Plötsligt springer man där i ett barndomslandskap, mycket ljust eller mörkt.

Att närma sig minnet av den egna barndomen med kamera kan vara problematiskt. Klichéer, upprepningar och konstruktioner lurar bakom många försök. Det finns naturligtvis en hel del som lyckats bra. Sally Mann är ett exempel.

Den engelska fotografen Deborah Parkins bilder är också intressanta, om än av en helt annan kaliber. Amerikanskan Cheryle St Onge likaså, men hon arbetar efter en helt annan strategi.

Parkin hade sin första separatutställning 2012 och samma år kom en monografi publicerad av Galerie Vevais och dessutom en box med tre mindre böcker, Stillness in time, Memory, September is the cruellest month.

I en del av hennes bilder finns en sökt konstruerad ton, men när hon är som bäst är det enkelt och med en dos dröjande gåtfullhet.

Några av barndomens finaste ögonblick kanske ligger i det nyfikna insamlandet av ett stycke natur, för enskilt studium på kammaren. Grodyngel i en glasburk, eller ett fåfängt försök att fånga ljuset från lysmaskar i natten.

Amerikanskan Cheryle St Onge närmar sig det här i en serie hon kallar, Natural Findings. Bilderna som är tagna med en 8×10 tums kamera har det där magiska skimret från en barndom man minns eller önskar att man hade haft.

Världen är en gåta och måste studeras i minsta detalj och kanske djuren kan hjälpa till..

C_St_Onge_1

Foto: Cheryle St Onge | Ur serien Natural findings ll

Att undkomma tiden

In Utställningar on september 8, 2012 at 16:40

Sally Man: Self Portraits

All fotografi påminner oss om vår egen dödlighet.

Ändå är det märkligt att samtidigt kunna se två utställningar på samma plats, där döden är så tydligt närvarande. Båda visas just nu på Fotografiska. Den stora Christer Strömholm retrospektiven och Sally Manns A Matter of Time.

Avsikt eller slump, inte vet jag. Men sammanträffandet gör det är tämligen lätt att bli sin egen curator och se beröringspunkter, kopplingar och teman, genom att helt enkelt gå mellan de båda utställningarnas avdelningar ett par gånger.

Skillnader blir också uppenbara. Inte minst skillnaden i deras poetiska bildspråk och Sally Manns långsamma teknik mot Strömholms enkla och råa. Båda ställer de stora frågorna och båda besvarar dem personligt och med hög konstnärlig halt.

I två tidigare inlägg har jag skrivit om Christer Strömholm, det här är en liten påminnelse om att Sally Mann utställningen slutar den 30 denna månad.

Passa på, innan det är för sent. Den här sortens fotografiska möten under samma tak, sker inte ofta.