claes gabrielson

Posts Tagged ‘New York Times’

Det ensammaste jobbet i världen

In Uncategorized on november 9, 2015 at 14:26
LH

Foto: Lotta Härdelin | Edward Snowden, 2015 på okänt ryskt hotell

Lotta Härdelins bild av Edward Snowden sittandes på ett skrivbord i ett ryskt hotellrum, är suverän. I sin enkelhet beskriver den en fångenskap som är svår att förstå vidden av. Ljuset som faller in genom öppningen i de tjocka gardinerna tecknar en man som på grund av personliga val, beslut och politiska omständigheter, blivit förhindrad att leva ett vanligt liv.

Det går nästan att höra de dova ljuden från vardagens människor på gatan nedanför hotellfönstret. Snowdens placering på bordet, foten på stolen, ryggens linje, det reflekterade ljuset i spegeln, sängen i förgrunden – allt förstärker känslan av ensamhet och isolering.

Det här är ett skickligt fångat ögonblick. En bild som direkt skriver in sig till en topplacering, i den internationella klassiska traditionen av bildjournalistik. Att på kort tid, kunna läsa en situation och vara lyhörd inför det befintliga ljuset, förmå att sammanfatta ett öde. Att berätta avsevärt mer, än vad bilden tillsynes föreställer. Det är bra, mycket bra gjort. Det är bara att buga sig inför Lotta Härdelins starka bild av mannen som avslöjade massövervakningen.

Efter att ha slagit igen DN:s Lördagsbilagan kom jag att tänka på en annan man, också han instängd i ett rum med tjocka gardiner. Det är John F Kennedy fotograferad i ovala rummet i Vita huset, 1961. Fotografens namn är George Tames, som arbetade för New York Times. Bilden valdes året efter till, Grand Award and first Prize of the White House News Photographers Association.

Bildens titel: The loneliest Job In The World”, en titel som är lika giltig för bilden på Edward Snowden i sin ryska exil.

GT

Foto: George Tames | President John F Kennedy i ovala rummet Vita huset, den 10 februari 1961

PS

Lotta Härdelins bild var publicerad i Dagens Nyheter, Lördagsmagasinet, lördagen den 7/11.

Den grafiska skriften

In Böcker, Utställningar on november 11, 2012 at 16:16

Foto: Cy Twombly

– the artist at close to his best and unquestionably his worst.

Så skiver Roberta Smith i New York Times, den 8 november med anledning av Cy Twombly utställningen: ‘The Last Paintings‘ A Survey of Photographs 1954-2011’ Gagosian Gallery i New York.

Twombly tillhör de stora. Född i Lexington Virginia, 1928, vän med Robert Rauschenberg som han också under en period delade ateljé med. Kände Jasper Johns m.fl. i den så kallade, New York skolan. Han har påverkat yngre artister som ex Anshelm Kiefer and Julian Schnabel. Cy Twombly dog förra året, 83 år gammal.

En del av hans måleri påminner om spår av krita på en svart skoltavla. Han rör sig på gränslinjen mellan teckning och måleri. En del har tunna vita linjer gjorda på mörkt papper, som verkade framskrapade. Skrift är det man associerar till.

His special medium is writing. Starting out from purely graphic marks, he developed a kind of meta-script in which abbreviated signs, hatchings, loops, numbers and the simplest of pictographs spread throughout the picture plane in a process of incessant movement, repeatedly subverted by erasures. Eventually, this metamorphosed into script itself.”  Skriver Katharina Schmidt i en essä i katalogen till Dulwich utställningen, 2011. Jag hittade citatet på Lisa Thatchers blogg.

Nu visas målningarna han gjorde under de sista månaderna i sitt liv, sida vid sida med hans fotografier.

Roberta Smith i New York Times tycker att det är tur att Twombly tillbringade mer tid med penslar än med kamera. Hon kallar målningarna de sista kärleksbreven till måleriet, en hyllning till den handens rörelser, ett flödande måleri, ett sista hurra.

Fotografierna däremot saknar entusiasm, är fixerade vid det förflutna och är manierade, skriver hon. Dessutom ogillar hon att fotografierna ibland upprepar  målningarnas tema och saknar målningarnas kamp med sitt material.

Visst så kan det vara. En fullt rimlig reservation. Jag blir nyfiken.

I boken,  Cy Twombly-Photographs lll ser Hubertus Von Amelunxen fotografierna i en helt annan kontext: – the focus is not on representation but on the unmistakable nature of things.

Ett annat sett att se på saken.

Sedan kameran uppfanns och fotografier kunde fixeras och börja spridas har det har skrivits tonvis med texter om skillnader och likheter mellan fotografi och måleri.

Lite tröttande att behöva läsa en sentida gnällig variant i New York Times. Eftersom Cy Twombly inte är någon dussinkonstnär, så jag skulle gärna vilja se med egna ögon.

Nu kommer jag inte till USA, så det blir att leta efter boken istället.

 

PS. Cy har fått sitt smeknamn efter sin far som fått sitt efter en baseboll stjärna, Cy Young (a Major League Baseball pitcher).

I förfalskningens tjänst

In Publicerat on oktober 2, 2012 at 20:23

Foto: Roger Fenton | The Valley of the Shadow of Death

Vilken av Roger Fentons två existerande bilder,  ”The Valley of the Shadow of Death” togs först?

Det är en fråga som sysselsatt författaren och filmaren Errol Morris under avsevärd tid. I en kilometerlång essä i tre delar publicerad i New York Times redovisar han sina efterforskningar. Brev, intervjuer med historiker, kuratorer och t o m, en kriminalteknisk expert. Han går igenom kartor, dokument och brev. Inget lämnas åt slumpen och ja, han åker till platsen. Längst ut på Krimhalvön i Svarta havet, i det som idag är Urkraina. Kompassens och solens rörelser över området studeras nu direkt på plats. Hur har kanonkulorna hamnat på vägen?

949 kommentarer på första inlägget! Det är anmärkningsvärt att ordningsföljden mellan två historiska bilder från ett snudd på bortglömt krig kan engagera så många. Eller handlar det en än gång om fotografiet som sanningsvittne?

Motvilligt börjar jag läsa, tänkte fuska mig genom texten för att komma till slutet, men blir fast. I detaljer, skuggor och ljusvinklar.

Krimkriget ursprungligen en konflikt mellan Ryssland och Turkiet, 1853-1856 i vilken England och Frankrike intervenerar. Det mest eländiga av alla större krig sedan Napoleon, har det kallats.

3000 engelsmän dog i strid. Bakom stridslinjerna dog 20 000 av svält, tyfus och kolera. Fransmännen förlorade c:a 8000 i sjukdomar. Den ”mest kända representanten för sjuksköterskekåren genom alla tider”, Florence Nightingale arbetar bland de många sjuka och döda.

Roger Fenton fick uppdraget att fotografera, 1855. Den brittiska regeringen ville lugna hemmabefolkningen och lät Fenton förstå att man, inte ville ha något blod i bilderna.

Merparten av Roger Fentons bildar visar följaktligen porträtt på officerare ibland i sällskap med sina fruar, hästkapplöpningar och klubbliv. Fentons bilder från Krimkriget brukar anföras som ett tydligt exempel på verklighetsförfalskning, i fotografins namn. Ett fotografi ljuger ju aldrig!

Den aspekten tas inte upp i Errol Morris lätt nördiga, men ändå högintressanta essä.

Frågan om detta är världens första manipulerade fotografi, undrar Kalle Holmberg i DN (120929). Möjligen är frågan fel ställd. Alla tidiga fotografier är arrangemang, inte minst på grund av den långa exponeringstiden. En stege eller en kvast som står lutande mot en husvägg,  i någon av Fox Talbots bilder t.ex. Stod de där när han kom med sin kamerautrustning, eller flyttande han stegen någon meter, för att få en bättre komposition?

Nästa fråga blir, vad finns precis utanför kanten på mattskivan? Varför är det inte med i bilden och är det här – precis utanför det som syns på kamerans mattskiva, som ett fotografi börjar ljuga?

Och hur är det nu med kanonkulorna på vägen? Har Fenton först tagit en bild där vägen är tom men terrängen fylld av kulor och sedan flyttat upp dom på vägen för att göra en krigsbild lite bättre? Eller togs de bort för att återanvändas i kriget? Det är frågan för Morris essä.

I know. It is insane, but I would like to make the claim that the meaning of photography is contained in these two images. By thinking about the Fenton photographs we are essentially thinking about some of the most vexing issues in photography – about posing, about the intentions of the photographer, about the nature of photographic evidence – about the relationship between photographs and reality. Errol Morris

När börjar den fotografiska manipulationen egentligen?