claes gabrielson

Posts Tagged ‘Moderna museet’

Ett fotografiskt museum

In Uncategorized on oktober 7, 2013 at 22:32
KnutKoivisto

Foto: Knut Koivisto | Grundarna och representanter från nya delägarna, familjen Ax:son Johnson

I en annonsbilaga från Fotografiska skriver Anders Rydell en artikel med anledning av Fotografiskas förestående, ”steg ut i världen”.

Steget är naturligtvis stort och värt att applådera, inte minst för att familjen Ax:son Johnson går in som delägare i satsningen. Fotografiska gör ett viktigt arbete för fotografin i Sverige. Det råder ingen tvekan kring detta.

Det som stör lite är den egna definitionen av detta arbete. Uppgiften. Att man inte tydligt klargör sin roll.

Ordet museum nämns inte mindre än 11 gånger i olika grammatiska former, i Rydells text. Dessutom en gång i underrubriken och en gång i en sorts vinjett överst på sidan.

Jag har tidigare i år berört ämnet här på bloggen i samband med FotoMarket i februari:

På en fråga från publiken till Jan Broman om Fotografiska kunde tänka sig att också ha en permanent utställning som visar det man köpt in och som skulle kunna utgöra grunden till det som vi vanligtvis associerar med ett museum, svarade Broman nästan demonstrativt avvisande. Det ligger inte i uppdraget, verkade han mena.

Det är väl också där jag ser en liten spricka i det fantastiska bygget. Om man inte nu när man har en historisk möjlighet, passar på att bygga upp organisera och förvalta en unik samling av samtida fotografi, missar man något väsentligt.  Så skrev jag i februari.

Museum(latin, av Mouseion) offentlig eller privat institution som inrymmer en systematiskt åstadkommen samling av föremål, bilder, arkivalier m.m. inom ett visst ämnesområde. Förutom insamlings- och utställningsverksamhet bedriver de flesta större museer också forskning, undervisning och utgivning av publikationer inom sitt fack.

Mouseion (grekiska, eg. ‘helgedom åt muserna’), vetenskaplig institution i antikens Alexandria, grundad av Ptolemaios I Soter ca 290 f.Kr.

Så långt Nationalencyklopedin.

Jag önskar att jag kunde ställa frågan om vad ett Fotografiskt Museum är och ska göra, till just ett – Fotografiskt Museum. Men på Skeppsholmen där Fotografiska Museet fanns som en självständig avdelning fram till 1998, finns numera Moderna museet.

Och det är ju per definition och i kraft av sin verksamhet – ett museum.

Frågan är vem som idag driver ett fotografiskt museum?

PS

Ser att också att Georg Cederskog i dagens DN, okritiskt skriver om de nya ”systermuseerna” i Kina och USA.

Att lämna kameran

In Utställningar on september 14, 2013 at 14:25
GS_1

Bild: Gunnar Smoliansky | Ur serien Hand

En lågmäldhetens mästare sträcker ut sin hand i mörkrummets mörker.

Gunnar Smoliansky visar än en gång hur stark hans fotografiska vision är. Han tar den analoga fotografiska processen till ytterligare en nivå.

I kraft av sitt mogna konstnärskap har han modet att lämna kameran när han nu på Moderna Museet visar en serie bilder på fotografiskt papper.

Det är stort och det är bara att buga och ta emot.

Det började med att han efter slutet av en arbetsdag i labbet började plocka fram gamla fotopapper av varierande slag och ursprung. Han tog en lagom nypa papper ur olika kartonger. Den som sett Smolianskys labb vet att det finns papper att välja på. Utgångna sorter från alla decennier på 1900-talet.

Sedan belyste han pappren och doppade sin högra hand i framkallaren och tryckte den sedan på olika sätt mot fotopapperet.

Resultatet är en enastående och helt unik svit på 401 bilder på 18×24 cm papper, gjorda vid 47 olika tillfällen eller seanser mellan åren 1992 och 1994.  Slump och fotokemi hittar varandra. Förtroliga närmanden och eruptiva möten. En sorts finger och handavtryckens dans i en tidigare aldrig nedtecknad grafisk manual.

Jag blir till lika delar imponerad och rörd. En av våra absolut främsta fotografer lämnar kameran och gör det här. Moderna Museet är att gratulera. Det är bland annat genom att göra den här sortens presentationer som man kan hävda sig mot det kaxiga och ibland ytliga Fotografiska.

Moderna borde oftare bygga vidare på den egna fotografiska samlingen och på allvar börja tro på den. Fotografi är konst och många konstnärer arbetar idag med fotobaserade verk, visst. Men fotografier verkar och förhåller sig också i en helt egen tradition som man som institution nogsamt bör studera intensivt och förhålla sig till. Något som man ju inte rimligen kan förvänta av Fotografiska på Stadsgårdskajen.

Det finns ingen relevant term för de här bilderna. Gunnar Smoliansky kallar inte bilderna för fotografier. Fotogram fast tvärtom, kemigram? Namnet är oviktigt.

Det intressanta är det oväntade, att bilderna blivit till och den höga konstnärliga kvalitén. En fotografs högra hand, på en gång motiv och redskap har rört sig fritt och lekfullt i mörkrummets mörker.

Gå och se Gunnar Smolianskys bilder på Moderna!

Det är en mycket vacker utställning.

GS_2

Bild: Gunnar Smoliansky | Ur serien Hand

I tingeltanglets tystnad

In Funna bilder, Utställningar on april 30, 2013 at 19:44
Foto: Claes Gabrielson

Foto: Claes Gabrielson | London

Brutalt enkel montering. Kartong, glasskiva och bild däremellan. Ytterformat 18×24 cm, allt hopfogat med svart eltejp. Bilderna är små 11×16,5 cm och kopierade på favoritpappret  Agfa Portriga Rapid.

Interrailkortet introducerades 1972 och jag behövde en kamera när jag skulle tågluffa. Jan Wadström, då fotograf på Örebro Kuriren, rekommenderade en Canon Ftb. Så blev det.

De fem bilderna utgör min egentliga debut som fotograf. Det var med de här bilderna jag medverkade i ”Fotografisk Vårutställning” år 1977 på Moderna Museet, Fotografiska Museet. Det var Leif Wigh som gjorde urvalet. Ett vikt lätt beskuret A0 ark tjänstgjorde med sina ena sida som affisch den andra sidan utgjorde katalog. Där skriver Leif Wigh bland annat – Jag söker bland bilderna efter skildringen av nuet. Han tyckte sig också se en tendens i tiden, fotografer med – ett genomarbetat tänkande i fotografiska bilder.

För ett par år sedan tömde jag och Lars-Göran Jansson vårt labb. I en av lådorna därifrån, fann jag för en tid sedan bilderna från utställningen. De låg djupt ner hopklibbade längs sina eltejpramar. Kommer exakt i håg känslan när jag en gång ställde samman bilderna och skickade det lilla paketet till Skeppsholmen. Förväntan, att vara på väg och möjligheten att få reaktioner. Förälskelsens kännetecken.

En oslagbar kombination för en ung människa. Jag var 23 den våren. Kollektionen bar den onödigt långa titeln, ”I tomrummet från tingeltanglets tystnad”. Det skulle vara samma rytm som en i en rad ur en okänd Dylanlåt.

I radion gjorde Ingela lind en recension av utställningen där bland annat mina bilder omnämndes. Jag hade missat inslaget, ringde upp henne på SR och hon spelade upp inslaget från en rullbandare, medan jag lyssnade i telefonen. Det här är pre-internet tid, någon som minns den tiden? Jag tror att programmet hette Konstfönstret.

Fem små bilder från gator och nöjesfält. Avstånd mellan människor och kameran som vittne.

Det var nu jag på allvar började fotografera.

Curatorns roll

In Utställningar on mars 18, 2013 at 23:53
Foto: Henri Cartier-Bresson | Quai St Bernard, Paris 1932

Foto: Henri Cartier-Bresson | Sienna Toscana, 1933

En stor bred retrospektiv med Henri Cartier-Bresson är nog det mest självklara val man kan göra som utställningsansvarig. Att Fotografiska nu också gjort det är bra.

Bressons bilder är inskrivna i den moderna fotografins DNA. Något all reportagefotografi måste förhålla sig till.

Ändå kan jag efter att ha sett utställningen känna att något saknas.

Utställningen är producerad 2002 av Magnum Photos och urvalet är gjort av bland annat HCB själv och den legendariske förläggaren Robert Delpire. Utställningen är en av 10 som vandrar runt över världen. Så långt är allt gott.

Men var är Fotografiskas tillägg? Var finns fördjupningen, den egna vinkeln?

En fotograf av Henri Cartier-Bressons dignitet har påverkat och fortsätter att utöva ett inflytande på generationer av fotografer.

Varför inte passa på att göra en koppling till någon eller några samtida fotografer med en stark relation, kritisk mot eller inspirerad av den franske fotografen. Framgångsrika reportagefotografer som valt att arbeta i färg, är ett annat spår och gatufotografin som genre, ytterligare ett.

Kanske kunde man också visa bilderna han tog i Sverige för tidningen Expressen eller varför inte försöka belysa Henri Cartier-Bressons förhållande till litteratur och konst..

Det jag efterlyser är kort och gott, en delvis annan ambition än den som Fotografiska har. Hur berättelsen om en av världens mest kända fotografer, presenteras, förvaltas och sätts in i sitt sammanhang.

Moderna Museet borde hänga på publiksuccén genom att dyka ner i den egna samlingen och göra sitt tillägg. Kanske en lågmäld, filosofisk tolkning av Henri Cartier-Bressons inspiration från Zen-buddism, i Ching och bågskjutning. Där också kopplingar kan göras till ett annat Zen-fotografiskt spår hos fotograferna i kretsen kring Walter Chappel och Minor White..

Fler och olika aspekter på Henri Cartier-Bressons oeuvre alltså.

PS

Jag är avundsjuk på unga människor som nu för första gången kommer i kontakt med Henri Cartier-Bressons bilder. Att stå inför hans grafiska universum och känna hur det svindlar till.

Jag skulle vilja ha det mötet kvar.

Quai St Bernard

Foto: Henri Cartier-Bresson | Quai St Bernard, 1932