claes gabrielson

Posts Tagged ‘Lund’

Mellan spegeln och fönstret

In Funna bilder on januari 18, 2015 at 23:09

Foto: Ida Ekelund | Kulturen i Lund

Fotografin har en märklig kraft och är fylld av hemligheter.

Inlägget med Ida Ekelunds bilder för några dagar sedan har fått bloggen att nästan explodera. Jag har aldrig tidigare varit i närheten av sådana besökssiffror.

Vad kan det bero på? Ekelunds bilder förstås och sen spridningen via sociala medier.

Jag kom plötsligt att tänka på John Szarkowski och en utställning på The Museum of Modern Art, från 1978. Han gör där ett urval av fotografier från ett amerikanskt 50- och 60-tal och han delar in utställningen i två delar.

Den ena reflekterar, visar något om fotografen som tagit bilden. Den andra är som ett fönster i vilket världen kan studeras och eventuellt förstås – Mirrors and Windows, som också blir namnet på utställningen. Något förenklat kanske, eftersom det visar sig att flera av bilderna lätt kunnat byta plats mellan de båda avdelningarna.

Ida Ekelunds bilder rör sig också längs den axeln, mellan en spegel och ett fönster. Vi kan se rakt in i ögonen på personer som nyss levt i staden Lund. De flesta är förmodligen borta nu. Men ändå är de kvar, efter 100 år under ett golv.

Vi kan ställa frågor till var och en. Vem är du och hur blev ditt liv? Vi ser de som fotograferats i 20-talets Lund genom ett fönster i tiden och vi ser också oss själva som i en spegel, eftersom vi nu som betraktare ställer oss samma frågor. Vem är jag och hur..

Förmodligen beror det på det enkla faktum att ett fotografi alltid är stoppad tid och att vi därför påminns om allas dödlighet. Det är en av fotografins absoluta egenskaper, något ofrånkomligt.

Här kommer fler bilder från mitt första urval, från den mäktiga samlingen av Ida Ekelunds bilder på Kulturen i Lund.

Se och begrunda!

Ur tidens mörker

In Funna bilder on januari 13, 2015 at 23:54

Foto: Ida Ekelund | Kulturen i Lund

Bilderna låg under de nötta golvplankorna, i en vindsvåning på Stora Gråbrödersgatan 12 i Lund. Solljus och fullmåne har blekt golvet under ett drygt sekel utan att nämnvärt ha påverkat de ljuskänsliga silversalterna i glasplåtarna, som låg tätt sammanpackade i sina pappaskar, i tidens mörker direkt på trossbottnen.

Bilderna hittades våren 2012 i samband med renoveringsarbeten. Det är uppenbart att det handlar om vardagliga Lundabor, hejdade i en viss ålder och i ett givet ögonblick i sina liv.

Det syns i blickarna och kropparnas hållning att det för många också är ett högtidligt ögonblick. Att gå till fotografen är inte något man gör varje dag. Ibland är det händerna som skvallrar om det inte helt bekväma i fotograferingsakten. De kan verka lite trevande och en smula tafatta, som om de inte riktigt vet var de ska ta vägen när ljudet av slutaren plötsligt hörs.

Instagram och selfies. Jag försöker att tänka dessa samtida fenomen, samtidigt som jag stirrar rakt in i tidskapseln på Stora Gråbrödersgatan.

Det kanske mest fantastiska med de här bilderna är att så många, verkar vilja säga: Så här vill jag se ut!

Det verkar som om flera av de fotograferade visar en påfallande oräddhet, närmast en självklar stolthet inför kameran. En bild tycks nästan ropa: ”Här är min syster och jag, vi finns – se oss!”. En annan uttrycker så tydligt – ”det här är min finaste väninna..” på ytterligare en bild, sitter en flicka sprickfärdig av stolthet vid sin mormors eller farmors sida.

En ung kvinna med glans i örhängen och armlänk, verkar så närvarande att jag nästan tror hon ska börja röra sig. Fotografens försiktiga ljussättning har lämnat ett perfekt ljus i ögonen. En liten mjuk vit punkt. Eftersom vi aldrig mötts, bestämmer jag att det är där det sitter.

Tiden under golvet har också bevarat hattarnas rymd och tygernas alla mönster och plisseringar. Bomullstygens många ränder och sidenets glans, allt är kvar in till minsta knapp, krage och broderi.

Det här är en helt oemotståndlig guldgruva för alla modeintresserade.

Bilderna är troligen tagna mellan åren 1917 och 1926. Det är bröllop, studenten och familjesammankomster. Det är rekryter, sjuksköterskor och apotekare. Kort sagt en vanlig småstads hela borgerlighet, en uppställning i representativ vanlighet.

Men bilderna visar också stark vänskap och kamratskap, i vissa fall syns även dödens närvaro i form av sorgband på kläderna och nedtonade blickar.

Ida Ekelund utbildades hos en av pionjärerna inom fotografin i Lund, Lina Jonn som hade ateljé vid Bantorget. Linas syster Maria Jonn var också fotograf och byggde år 1908 ett hus på Stora Gråbrödersgatan för sin fotoateljé. Det var där Ida Ekelund lärde sig yrket, började arbeta och så småningom tog över verksamheten.

Det är högst troligt att bilderna inte är yngre än slutet av tjugotalet, säger intendent Anders Jansson på Kulturen i Lund. Han bekräftar också att antalet bilder man funnit är närmare 8000!

Ida Ekelund nämns i standardverk om fotografin i Lund, men har aldrig lyfts fram i eget namn. Det är först nu vi har en chans att i närbild få studera en av landets tidiga kvinnliga bruksfotografers arbete. Hon kanske inte främst ska jämföras med egensinniga storheter från förrförra seklet som exempelvis Julia Margaret Cameron, utan i stället ställas sida vid sida med sin tids manliga ateljé- och porträttfotografer.

Jag är övertygad om att i den jämförelsen kommer hon att klara sig utmärkt, för att inte säga enastående bra.

En utställning är under planering, och om får man önska – blir det också en bok!

Hitta en förläggare snabbt, skulle jag vilja hälsa Kulturen i Lund. De sitter nämligen på en skatt och det gäller nu att föra ut den från sågspånet i fastigheten på Stora Gråbrödersgatan till världen utanför och då tror jag en bok är bästa sättet. Det är otroligt svårt att hitta en webbsida bland miljarder. Böcker däremot hittar alltid sin publik, märkligt nog.

Det här är ett sensationellt fynd och snudd på lika intressant som Mike Disfarmers bilder, som kom gavs ut på Steidl/Steven Kasher Gallery, 2005.

Bilderna som förtjänstfullt digitaliserats av Kulturen i Lund finns nu, tillgängliga på databasen Carlotta. Det är bara att skriva in KM 93676 i sökrutan och förlora sig i ansikten och klädesdetaljer och helt underbara och tokiga frisyrer.

De som blev fotograferade i Ida Ekelunds ateljé i tjugotalets Lund, såg ut så här i fotograferingsögonblicket. Precis så som de ville bli igenkända, möjligen med en liten förhöjning, med hjälp av den senaste frisyren och ny kappa.

Jag är övertygad om att de här är bilder som ger – åtminstone mig, mer av respekt för livet.