Hittade den här bilden på ”Konsthallen” ett litet galleri på Köpmanbrinken 2, i Gamla stan, Stockholm. Gruppen som ställde ut brukar kalla sig ”Fyra Fotografer”. De fyra är Per-Erik Åström, Göran Tonström, Alf Johansson och Krister Kleréus.
Utställningen var lågmäld och mycket sympatisk, med flera riktigt bra bilder. Pengarna från försäljningen gick till läkare utan gränser i Ukraina.
Det känns som om behovet att ställa ut fotografi, att komma samman på vernissager och samtala om bild är viktigare nu än någonsin i dessa oroliga tider. Jag tror att bra fotografi alltid i någon mening fördjupar förståelsen kring vår existens.
Bilden med det dansande paret, på en för mig okänd dansbana i Tantolunden, är otroligt fin och fylld av ömhet. Den lilla rörelsen i hennes högerben mitt i danssteget och hans förtroliga hand om hennes rygg, hennes panna mot hans kind. Den sammantagna mjukheten och försiktigheten. Allt andas närhet. Bilden är ett visuellt sigill över detta faktum.
Jag blir rörd när jag ser det dansande paret. Kanske för att bilden så tydligt innehåller en av fotografins viktigaste förutsättningar, den humanistiska blicken.
SHARPNESS IS A BOURGEOIS CONCEPT 