Det här är inte fotografi.
Precis hemkommen från årets upplaga av Konstrundan i Skåne, väljer jag att skriva om Maria Björklund vars bilder visades på Övrabyborg i Övraby nära Tommelilla.
De känsligt utförda porträtten dröjer sig kvar på näthinnan. Ofta är det hennes dotter som står modell. Bilderna är skissartat skira men med en övertygande tyngd och integritet.
– Hon framstår som särpräglad och otidsenlig med sina drömska kvinnoporträtt som tillhör både det förflutna och nuet, skriver Carolina Söderholm i Sydsvenskan.
Jag är beredd att hålla med, det är ett nu och ett förflutet på samma gång. Dottern är nu, bildernas utförande, komposition och anspråk skulle kunna vara en annan tid. Bleka, lätt diffusa ansikten. Munnar halvt slutna, halvt öppna. Allt med akvarellens lätthet. Målningarna har ett vagt släktskap med Prerafaeliterna. Eller varför inte, italiensk renässans.
Inget i Maria Björklunds bilder påminner om fotografi. Det är min hjärna som gör kopplingen. Då – Nu. Plötsligt förstår jag varför jag började tänka på nygjord våtplåtsfotografi och Kollodiumnegativ. De är också samtida men utförda i en äldre teknik.
Maria Björklunds måleri klarar sig utan jämförelser. Hennes bilder är lika självklara som förbliglidande moln och lika gåtfulla.
PS
Här finns mer av Maria Björklunds bilder. ”Wet collodium” – bilder, finns bland annat här på flickr.