claes gabrielson

Posts Tagged ‘Kenneth Gustavsson’

En sprucken gråskala

In Utställningar on oktober 21, 2015 at 10:17

Butterfly-dress-2

Jan Bernhardtz. Jag hade sett namnet redan när jag började fotografera i det tidiga 1970-talets Örebro. Jag visste att han kände fotografen Bengt-Göran Carlsson som var en vän till mig. Jag kände också till att de fotograferade en del tillsammans. Men vi träffades aldrig.

I helgen mötte jag honom för första gången och det skedde i just Örebro, på Black Door Gallery, där han är aktuell med utställningen – Jag sorterar mina minnen, från Örebro till Berlin.

Jan Bernhardtz är en amatör i den riktiga meningen – ”En som älskar, en lekman, icke professionell”, och med en äkta förundran över tillvaron och känsla för den svartvita bilden. Han sysslar med en sorts gatufotografi som fanns långt före vår -”Alla är fotografer”- tid. Rått ibland, men också med en lite mjukare och en mer eftertänksam bildbehandling. Det är flanörens blick, en nyfikenhet i sina bästa stunder utan avsikter. Bilder liknande dagboksanteckningar. Skisser av frånvaro – så läser jag Jan Bernhardtz bilder.

Det är bakgårdar, skyltfönster och ödetomter. Tomma trottoarer, spår av människor som oftast dragit vidare. En sprucken gråskala över en lite trasig stadskarta, stundtals blandad med ett vackert vemod. Mer Kenneth Gustavsson än Bruce Gilden.

Jan Bernhardtz flyttade till Göteborg 1971 återvände till Örebro 1985 och stannade där till 2006. Då det blev Västkusten igen. Sedan 2011 när han gick i pension har han bott i Berlin. Han har inte fotograferat aktivt under hela tiden utan gjort ett uppehåll under många år. Dock verkar flytten till Berlin blivit något av en renässans för fotograferandet. Han gör nu bilder igen, dagligen.

Stefan Nilson en av de tre grundarna av Black Door Gallery, skriver om hur det för Bernhardtz – blev en vitamininjektion att hamna i den stad som varit i händelsernas centrum under hela 1900-talet. Att uppleva och besöka lämningarna efter nazisterna, världskrig och det forna DDR. Han avslutar med att citera Bernhardtz: Jag vill att mina bilder ska lämna fler frågetecken än svar.

Den attityden går igen framför allt i utställningens nyare bilder, från Berlin. Om det beror på fotografens mognad vet jag inte, men där finns en djupare svärta och en sorts poetisk gåtfullhet, som jag vill ser mer av i framtiden och gärna i bokform! Någon som har numret till Steidl?

PS

Bilderna på utställningen som pågår till och med den 7/11, är utskrivna på akvarellpapper med kolbläck (carbon print).

Här ett par länkar till er som vill se mer av Jan Bernhardtz bilder:  Svenska Bilder ℅ Berlin och Streets Of Berlin och här är länken till Black Door Gallery.

 

Frånvaro av färg

In Böcker, Utställningar on juni 17, 2015 at 08:35
17

Foto: Thomas Wågström | Ur boken Svart

Svart, heter den tunna boken av Thomas Wågström. Svarta pärmar. 23 svartvita bilder som alla utgår från den fotografiska svärtan. Det liknar mest en diktsamling. I mina ögon är det också det.

Jag har alltid uppfattat fotografin som ett språk som står närmare poesins än romanens. Silversalternas egenskap att svartna under påverkan av ljus är kemins bidrag till oss fotografer. Skuggor och fragment fångade på ett ljuskänsligt material tycks stå närmare minnet och den egna blicken.

Svart kan definieras som frånvaron av alla andra färger, ett tomrum. I Photoshop uttrycks det i RGB: #000000. En del tycker det är en vacker och mycket precis definition.

Thomas Wågström verkar i den här boken vilja söka sig tillbaka till fotografins grundackord, som rör urformer snarare än tid. Svart på bekostnad av rörelsens och gråskalans alla valörer. På spaning efter magi.

Jag tycker om det. Flera av bilderna är suggestiva, dunkelt tvetydiga och ja, vackra. Det påminner mig om mysteriet i mörkrummet förr i världen när bilderna växte fram i framkallaren och man förvånades varje gång. Ljuset från förstoringsapparaten, det svarta silvret. Från fotopapprets vithet till det svagt grå i början av varje ny berättelse. Den upphetsningen från mörkrumstiden, liknar något av det jag förnimmer inför flera av bilderna i Thomas Wågströms senaste bok.

Boken innehåller en dikt (?) eller 23 st, en-rad långa textfragment, av poeten Marie Lundquist. Där kan man bland annat läsa följande mening:

Svart är ljusets förutsättning.

Tack! Gott så.

PS

Bilderna visas på Stockholms Fotoantikvariat på Torkelknutssonsgatan 31, till och med den 10:e juli.

Spring dit, för en stunds vila från stadens larm.

(Bokens ISBN nr: 978 91 637 8018 9)

Här en länk till ett tidigare inlägg om Wågströms arbete med Kenneth Gustavssons bilder.

 

 

Frånvaron av ljus

In Böcker on november 2, 2012 at 21:19

Foto: Kenneth Gustavsson

Vem är hon, den så oändligt sorgsna kvinnan som skymtar i ett tågfönster? Blicken så förväntansfull eller är det ett avsked?

Jag hör det svaga ljudet från hennes halsband när tåget sätts i rörelse. Tre rader dunkelt tecknade pärlor runt hennes hals. Pärlemogrå rör de sig i bildens svärta.

Att långsamt se på Kenneth Gustavssons bilder är en sällsam njutning.

Boken The Magic Bar med bilder av Kenneth Gustavsson liknar en diktsamling, där bilderna saknar namn och rubriker. Men ur det dova, kommer ord jag faktiskt kan höra. Jag behandlar den så, varken mer eller mindre – som en samling dikter.

Flera gånger under läsningen kommer jag att tänka på, ”Dark Light” av Michael Martone från 1973, utgiven på Lustrum Press. Det handlar inte om likhet i motivval. Det rör snarare ljuset eller frånvaron av det. Det har dom gemensamt.

– It needed in the first instance

a bright light to expose

and a dark light to expose.. Det är den enda texten i Martones bok.

Det finns bara två texter i The Magic Bar, och de är skrivna av Thomas Wågström och Gerry Badger. Wågströms mycket tonsäkra och personliga text är skriven direkt till Kenneth och börjar med, Tjena! Det är jag.

Han skriver om flera gemensamma händelser tillsammans med Kenneth och om hur han har fått ansvaret för hela hela bildmaterialet och alla negativen. Hur han gör kontaktkartor och urvalet till boken. Kenneth själv verkar haft ett ambivalent förhållande till fotoböcker.

Det finaste tycker jag, är den ömjukhet Thomas Wågström visar när han skriver om hur han dristat sig till att kopiera några bilder till boken som Kenneth inte tidigare kopierat eller markerat med gulpenna. Det är ett ögonblick av en sorts ytterst ovanlig fotografisk närvaro.

Köp denna bok, är min uppmaning! Årets julklapp till poeter som inte ännu vet att dom är det.

 

Ps. Jag skrev ett tidigare inlägg om Kenneth här på bloggen, den 6 oktober, under rubriken Mörkrets elegans.

The Magic Bar är utgiven på Max Ströms förlag.

Mörkrets elegans

In Utställningar on oktober 6, 2012 at 12:57

Foto: Kenneth Gustavsson

 Äntligen har tiden hunnit i kapp en säregen poet.

Fotografen Kenneth Gustavssons dova och vemodiga fotografier kan nu få en större publik, genom Fotografiskas utställning, The Magic Bar som öppnade igår. Gott så.

Att hans bilder, inte fått några direkta efterföljare beror på den helt egna tonen. Det är förmodligen som med all stor dikt, den är djupt personlig och omöjlig att efterlikna på ett trovärdigt sätt.

Bilderna påminner om drömmarnas sammanblandning av tid och rum och i likhet med Ulf Linde kanske han visste – att det man tror man ser, är starkare än det man faktiskt ser.

Jag stod i ett kök på Malmgatan i Örebro i slutet på -70 talet och våndades inför ett brev jag skulle skriva till Kenneth Gustavsson. Galleri Fotograficentrum som jag arbetade med ville visa hans bilder.

Det här var ett brev från en bildförälskad poet till en annan, samtidigt som det var en inbjudan om att ställa ut.

Det blev en utställning år 1984, av alla år. Med lågmält vemod, var rubriken i Stefan Nilsons recension i Nerikes Allehanda.

Att se bilderna igen som vi hängde på Engelbrektsgatan för 28 år sedan, nu på Fotografiskas hemsida, är en märklig upplevelse.

Jag minns hans lågmäldhet och det lockande mörka, nästan eleganta i bilderna.

Idag blir frågan: Var är magin i fotografin, var är tiden?

Foto: Kenneth Gustavsson