claes gabrielson

Posts Tagged ‘Hans Hammarskiöld’

En sorts förälskelse

In Utställningar on maj 3, 2022 at 10:08
Foto: Mats Holmstrand | Galleri Fotograficentrum, Örebro, 1979

Platsen är vårt första galleri, på Järntorgsgatan 9 i Örebro. Strömholm med pipa och respektingivande mustasch övervakar, när undertecknad gör en första genomgång av utställnings-bilderna.

Jag fick den här bilden häromdagen från den suveräne Kristinehamns fotografen Mats Holmstrand, nästan samtidigt som jag läste de här raderna av Micke Berg

Det är utan tvekan så att jag börjar tappa tron på fotografi. Eller i alla fall den fotografin som berättar något och är nära. Litteraturen har alltid legat mig närmast

-Jag vet inte, men nu har jag gått i mål med fotografi. Jag kommer inte längre och jag märker det i så måtto att jag aldrig bär en kamera.

Jag vill inte riktigt tro Micke när han skriver det här.

Han är en av landets nu levande viktigaste och bästa fotografer och hans fotografiska energi är makalös. Han har levt genom sin fotografi och sitt skrivande hela sitt vuxna liv. Det vore en stor förlust om det skulle upphöra. 

Jag väljer att uppfatta hans yttrande mer filosofiskt och tänker på Bresson när han sa: Photography is nothing, it’s life that interests me.

Jag hoppas innerligt att fotografen Berg fortsätter. Vi behöver hans bilder och funderingar kring konsten och livet. Dessutom, beakta mottot på hans blogg : ”To look, is to love”.

För min del handlar fotografi också om en sorts förälskelse och en fascination kring den hejdade tidens magiska precision. För en ung fotograf innebar de många stegen i det analoga hantverket, från poesin i tagnings-ögonblicket till de färdiga kopiorna på tork, en oemotståndlig lockelse.

Alla fotografer jag mött genom åren, alla samtal om bild på kaféer, barer och restauranger, alla böcker jag köpt, alla fotoutställningar jag sett, och alla resor i fotografins namn – har regelbundet närt min relation till fotografin. Trots alla åren på SVT är detta mitt universitet och förälskelsen består.

Vi startade föreningen Fotograficentrum 1975. Tre år senare fick vi i gång vårt första galleri. Sen fortsatte vi att ställa ut i drygt 20 år. Jag äger tyvärr ingen förteckning över alla utställande fotografer och vet inte var alla pärmar med, protokoll och recensioner finns idag.

Det finns en sorg i detta faktum. Jag skulle helst se att allt kvarvarande material hamnade på ett arkiv, exempelvis Arkivcentrum i Örebro. 

Går på Götgatan och drar fram namn på måfå ur minnet: Imogen Cunningham, Hans Malmberg, Georg Oddner, Edouard Boubat, Susan Meiselas, Gunnar Smoliansky, Robert Doisneau, Nina Ericson, Christer Strömholm, Tuija Lindström, Anders Petersen, Eugene Smith, Marek Gardulski, Håge-Wiktorsson, Sune Jonsson, Kent O Höglund, Per-Erik Åström, Ullabritt Jonsson, Harald Lönnqvist, Josef Koudelka, c/o Paris med Berndt Klyvare, Kerstin Bernhard mfl, Stig T Karlsson, Jefferik Stocklassa, Micke Berg, Sebastião Salgado, Åke Hedström, Penti Sammallahti, Marc Riboud, Hans Gedda, Carl-Magnus Lindström, Anders Onerup, Håkan Pieniowski, Kenneth Gustavsson, Roger Stenberg, Walter Hirsch, Lennart Durehed, Hans Hammarskiöld, Boris Mihailov, Magnus Westerborn, Bruce Davidson, Strindberg/Munch..

Det tar inte slut där, men min hjärna behöver hjälp av dokumenten som förhoppningsvis finns bevarade någonstans.

När jag tänker på de här namnen och alla utställningarna, svindlar det onekligen till på trottoaren i den svaga vårsolen – ”In the name of love”.

Det är tveklöst det, allt handlar om.

PS

Nedan tre slumpvis utvalda bilder av Micke Berg, så bra! Det finns hundratals mer här:

Foto: Micke Berg
Foto: Micke Berg
Foto: Micke Berg

Passionerad svalka

In Böcker, Uncategorized on november 24, 2012 at 20:28

Foto: Hans Hammarskiöld | Carl Sandburg, 1959

Jag har alltid tyckt om det här porträttet på Carl Sandburg av Hans Hammarskiöld. Vet inte varför. Kanske beror det på ljuset eller på några av Sandburgs dikter som jag läste när jag var i en ålder särskilt känslig för den skrivna poesin.

Bilden är tagen söndagen den 9 augusti 1959. Hammarskiöld använder ett 200 mm:s objektiv. Sandburg poserar inte. Han sitter på första bänk vid Solliden-scenen på Skansen där han just ska hålla ett tal. Det är Sverige-Amerika dagen. Han sitter i skuggan under ett träd, när Hammarskiöld tar bilden. En exponering.

Ett ansikte som påminner om det kraftfulla, dynamiska och självsäkra i den amerikanska kulturen. Likt en president, likt en indian.

Eller är det en annan diktare jag kommer att tänka på, Walt Whitman? Båda skriver om prärien, gräset och städernas rytm.

I en anonym recension i Svd den 30 november 2008 av boken Foto Hammarskiöld. Tiden och Ljuset läser jag om Hans Hammarskiölds passionerade svalka och eleganta linjeföring.

Hans fotograferande tycks vara en motsägelsefull blandning av ödmjukhet och stora ambitioner. Ett närmast klassiskt gentlemannamässigt förhållningssätt som handlar om att inte fram häva sig själv men ändå med värdighet fylla ut sin plats. 

Det är ingen dålig beskrivning av en av våra stora fotografer. Undrar vem som skrev. Hans Hammarskiöld var också en av grundarna till bildgruppen Tio Fotografer. Alla som var med från början är nu döda. Tiden har gjort sitt, bilderna finns kvar som klen tröst.

Det är hög tid att gå igenom hans bilder igen.

 

Grass 

Pile the bodies high at Austerlitz and Waterloo.   

Shovel them under and let me work—   I am the grass; I cover all.   

And pile them high at Gettysburg   

And pile them high at Ypres and Verdun. 

Shovel them under and let me work.   

Two years, ten years, and passengers ask the conductor:   

What place is this?

Where are we now?   

I am the grass. 

Let me work.

 

Carl Sandburg

 

Fog

The fog comes

on little cat feet.

It sits looking 

over harbor and city

on silent haunches

and then moves on.

 

Carl Sandburg