claes gabrielson

Posts Tagged ‘Fotografiska Museet’

Ett fotografiskt museum

In Uncategorized on oktober 7, 2013 at 22:32
KnutKoivisto

Foto: Knut Koivisto | Grundarna och representanter från nya delägarna, familjen Ax:son Johnson

I en annonsbilaga från Fotografiska skriver Anders Rydell en artikel med anledning av Fotografiskas förestående, ”steg ut i världen”.

Steget är naturligtvis stort och värt att applådera, inte minst för att familjen Ax:son Johnson går in som delägare i satsningen. Fotografiska gör ett viktigt arbete för fotografin i Sverige. Det råder ingen tvekan kring detta.

Det som stör lite är den egna definitionen av detta arbete. Uppgiften. Att man inte tydligt klargör sin roll.

Ordet museum nämns inte mindre än 11 gånger i olika grammatiska former, i Rydells text. Dessutom en gång i underrubriken och en gång i en sorts vinjett överst på sidan.

Jag har tidigare i år berört ämnet här på bloggen i samband med FotoMarket i februari:

På en fråga från publiken till Jan Broman om Fotografiska kunde tänka sig att också ha en permanent utställning som visar det man köpt in och som skulle kunna utgöra grunden till det som vi vanligtvis associerar med ett museum, svarade Broman nästan demonstrativt avvisande. Det ligger inte i uppdraget, verkade han mena.

Det är väl också där jag ser en liten spricka i det fantastiska bygget. Om man inte nu när man har en historisk möjlighet, passar på att bygga upp organisera och förvalta en unik samling av samtida fotografi, missar man något väsentligt.  Så skrev jag i februari.

Museum(latin, av Mouseion) offentlig eller privat institution som inrymmer en systematiskt åstadkommen samling av föremål, bilder, arkivalier m.m. inom ett visst ämnesområde. Förutom insamlings- och utställningsverksamhet bedriver de flesta större museer också forskning, undervisning och utgivning av publikationer inom sitt fack.

Mouseion (grekiska, eg. ‘helgedom åt muserna’), vetenskaplig institution i antikens Alexandria, grundad av Ptolemaios I Soter ca 290 f.Kr.

Så långt Nationalencyklopedin.

Jag önskar att jag kunde ställa frågan om vad ett Fotografiskt Museum är och ska göra, till just ett – Fotografiskt Museum. Men på Skeppsholmen där Fotografiska Museet fanns som en självständig avdelning fram till 1998, finns numera Moderna museet.

Och det är ju per definition och i kraft av sin verksamhet – ett museum.

Frågan är vem som idag driver ett fotografiskt museum?

PS

Ser att också att Georg Cederskog i dagens DN, okritiskt skriver om de nya ”systermuseerna” i Kina och USA.

Fotografisk tid

In Utställningar on maj 20, 2013 at 13:47
Foto : Imogen Cunningham | Clare and Floating Seeds, 1910

Foto: Imogen Cunningham | Clare and Floating Seeds, 1910

200 vintagekopior av Imogen Cunningham Kulturhuset i Stockholm. Ytterligare en prestigeförlust för Moderna.

Först Henri Cartier-Bresson på Fotografiska och nu Cunningham. Två exempel från i år. Det är tydligt att Moderna släppt ansvaret för den klassiska fotografin.

Bilderna som kommer att visas på Kulturhuset består av originalbilder från Imogen Cunningham Trust och George Eastman House, Rochester i ett urval av Celina Lunsford. Utställningen spänner över de första experimenten i piktorialistisk anda till de sista porträtten hon påbörjade 1975, i serien After Ninty. Hon dog året därpå 93 år gammal.

1982 ställde vi ut Imogen Cunningham på Galleri Fotograficentrum i Örebro. Vi hade lyckats komma över en kollektion originalbilder i ett samarbete med Galleri Image i Århus, vill jag minnas. Märklig tid, skarven 70-80 tal. Utställningar som i dag vore otänkbara av ekonomiska skäl och dessutom omöjliga ur försäkringssynpunkt.

En annan gång kunde vi visa en utställning med Eugene Smith, med bilder kopierade av fotografen själv. En ideell och ljuvlig tid för galleriverksamhet.

När jag vid ett tillfälle besökte galleriet under Cunningham-utställningen, hördes en bullrig amerikansk röst från det inre rummet på galleriet. En lång rödlätt man tillsammans med en kvinna i ivrigt samspråk med Tomas Sundin, som arbetade på galleriet. De står framför bilden av två badande pojkar uppflugna på en klippa. Twins on Rocks.

Det är tvillingbröderna Rondal och Padraic. Nu står Rondal Patridge 60 år senare i vårt galleri framför fotografiet av sig själv och sin bror. Han berättar om bilden som deras mor tog år 1922. Fotografisk tid och levd tid, hinner jag tänka innan också jag dras in i konversationen.

I fotografiernas tid är två barn på en klippa alltid kvar där på klippan utan att åldras.

Det visar sig senare att Rondal Partridge tillsammans med sin fru Elizabeth är på bilresa i Skandinavien och har passat på att besöka Örebro för att se utställningen med Imogen Cunninghams bilder.

Rondal är själv fotograf och medverkade i Family of Man utställningen, 1955. Han ville inte prata så mycket om sin berömda mamma och hennes bilder. Han är ägare till en Volvo Amazon hemma i USA och ville hellre tala om tekniska detaljer och reservdelar, minns Thomas Sundin.

Imogen Cunningham är en av den moderna fotografins pionjärer, en av grundarna till den berömda f/64 gruppen i San Fransisco i början av 1930-talet. Kulturhuset i Stockholm är att gratulera. Utställningen börjar den 24 maj.

Det är bara att tacka och buga.

Foto: Imogen Cunningham |  Twins on Rocks, 1922

Foto: Imogen Cunningham |
Twins on Rocks, 1922

I tingeltanglets tystnad

In Funna bilder, Utställningar on april 30, 2013 at 19:44
Foto: Claes Gabrielson

Foto: Claes Gabrielson | London

Brutalt enkel montering. Kartong, glasskiva och bild däremellan. Ytterformat 18×24 cm, allt hopfogat med svart eltejp. Bilderna är små 11×16,5 cm och kopierade på favoritpappret  Agfa Portriga Rapid.

Interrailkortet introducerades 1972 och jag behövde en kamera när jag skulle tågluffa. Jan Wadström, då fotograf på Örebro Kuriren, rekommenderade en Canon Ftb. Så blev det.

De fem bilderna utgör min egentliga debut som fotograf. Det var med de här bilderna jag medverkade i ”Fotografisk Vårutställning” år 1977 på Moderna Museet, Fotografiska Museet. Det var Leif Wigh som gjorde urvalet. Ett vikt lätt beskuret A0 ark tjänstgjorde med sina ena sida som affisch den andra sidan utgjorde katalog. Där skriver Leif Wigh bland annat – Jag söker bland bilderna efter skildringen av nuet. Han tyckte sig också se en tendens i tiden, fotografer med – ett genomarbetat tänkande i fotografiska bilder.

För ett par år sedan tömde jag och Lars-Göran Jansson vårt labb. I en av lådorna därifrån, fann jag för en tid sedan bilderna från utställningen. De låg djupt ner hopklibbade längs sina eltejpramar. Kommer exakt i håg känslan när jag en gång ställde samman bilderna och skickade det lilla paketet till Skeppsholmen. Förväntan, att vara på väg och möjligheten att få reaktioner. Förälskelsens kännetecken.

En oslagbar kombination för en ung människa. Jag var 23 den våren. Kollektionen bar den onödigt långa titeln, ”I tomrummet från tingeltanglets tystnad”. Det skulle vara samma rytm som en i en rad ur en okänd Dylanlåt.

I radion gjorde Ingela lind en recension av utställningen där bland annat mina bilder omnämndes. Jag hade missat inslaget, ringde upp henne på SR och hon spelade upp inslaget från en rullbandare, medan jag lyssnade i telefonen. Det här är pre-internet tid, någon som minns den tiden? Jag tror att programmet hette Konstfönstret.

Fem små bilder från gator och nöjesfält. Avstånd mellan människor och kameran som vittne.

Det var nu jag på allvar började fotografera.