claes gabrielson

Posts Tagged ‘Budapest’

Två Vykort

In Funna bilder on april 27, 2022 at 09:14
Foto: Eva Besnyö | Romsk pojke, Ungern, 1931

När jag öppnar en bok jag inte tittat i på länge, kan jag ibland finna en utriven recension eller en handskriven lapp med något som jag antecknat ur boken. Någon gång hittar jag ett vykort som tillfälligt använts som bokmärke.

Bilden nedan av Henri Cartier-Bresson är ett exempel, som jag nyligen hittade instoppad i en bok. En man cyklar med en kontrabas på ryggen på väg till en musikfestival i Serbien. Året är 1965.

Det märkliga är att jag direkt associerade till en annan bild av en Ungersk fotograf. Även den, ett vykort som jag har haft på min vägg i arbetsrummet under mycket lång tid. 

En Romsk pojke bär en cello på ryggen, 1931 i Ungern. Fotografens namn är Eva Besnyö, född i Budapest 1910. Cellon är betydligt längre än pojken och i vänsterhanden har han stråken i högsta hugg.

Trots bildens enkelhet är kompositionen stark. Instrumentets diagonal, pojkens lätt böjda kropp när han knäar med sin börda. Vägens och trädens linjer samarbetar och leder våra blickar in i bilden, nästan genom den. Det känns som att vi skulle kunna slå följe med pojken en bit på vägen.

Båda bilderna innehåller en förväntan om det som ska hända. När instrumenten nått fram till spelkamraterna ska musiken ljuda och festen börja. Det är nästan att man redan hör de första tonerna.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet mycket om Eva Besnyö. Jag äger ingen bok med hennes arbeten. Det lilla jag vet är att hon har judisk bakgrund. Hennes far, advokat dog i Auschwitz.

I början av trettiotalet flyttade hon till Berlin. Hon gjorde vardagsreportage för Berliner Illustrirte Zeitung och kom senare i kontakt med en krets av socialt och politiskt engagerade intellektuella. Där fanns bland andra namn som, Lászlo Moholy-Nagy och Robert Capa.

1931 öppnade hon egen ateljé. Året därpå flyttade hon till Holland på grund av rädsla för det växande hotet från den framväxande National-Socialismen.

Efter kriget fortsatte hon sitt arbete, fick två barn. På 1970-talet var hon verksam för kvinnors rättigheter inom den feministiska rörelsen.

1999 fick hon i Berlin motta Dr. Erich Salomon Award för sitt livsverk och samma år höll Stedelijk Museum i Amsterdam en stor utställning med hennes bilder.

Jag borde verkligen veta mer om denna intressanta fotograf och för övrigt om hundratals andra kvinnliga fotografer som stått i skuggan av alla dominerande manliga fotografer, förläggare och curators.

Eva Besnyö dog 2003.

Foto: Henri Carier-Bresson | Serbien,1965
Foto: John Fernhout | Eva Besnyö, 1933-1934

Foto: Eva Besnyö | 1931
Foto: Eva Besnyö | Starnberger Strasse Berlin, 1931
Foto: Eva Besnyö | Utan titel, 1932-1939
Foto: Eva Besnyö | West Capelle, Joris Ivens och John Ferhout, 1934
Foto: Eva Besnyö | 1932
Foto: Eva Besnyö | Världsutställningen i Paris, 1937
Foto: Eva Besnyö | Paulien Citroen, Amsterdam, 1954

Varför bli fotograf?

In Uncategorized on april 25, 2021 at 17:27
Foto: Andre Kertész | Meudon, 1928

Varför blev du fotograf? Frågan har inte så sällan ställts.

Svaret har att göra med tid.

En man går över en gata i Meudon, utanför Paris,1928.

Ögonblicket då denna bild togs är sedan länge bortraderat ur alla närvarandes minnen.

Bilden är det enda giltiga beviset på att en man med hatt gått över en gata bärandes på något som är inslaget i tidningspapper, samtidigt som ett tåg passerar på en bro i bakgrunden.

Fotografen rör sitt finger på avtryckaren precis innan ångloket passerat och mannen hunnit ut ur bilden. Det är det enda vi vet om det som hände.

Valet att jag drygt 45 år senare skulle bli fotograf, är därmed i någon mening avgjort.

Fotografiets magi som skildrar denna vardagliga händelse, är tveklöst en del av svaret.

Blicken, precisionen hos André Kertész som också stod där på gatan, är inget annat än häpnadsväckande. 

Han återvände till platsen åtminstone vid ett tillfälle till, kanske fler. Jag har sett två andra exponeringar han gjort av samma motiv. Ingen har dock något av den kvalité som gjort den här bilden till en klassiker.

Gatan är i de bilderna folktom. På en passerar visserligen ett tåg på bron, men utan rök och ingen bär heller något över gatan, inslaget i tidningspapper.

Kertész föddes i Budapest 1894 som Andor Kertész.

Jag har alltid tyckt mycket om hans bilder.