claes gabrielson

Posts Tagged ‘Bruce Davidson’

En sorts förälskelse

In Utställningar on maj 3, 2022 at 10:08
Foto: Mats Holmstrand | Galleri Fotograficentrum, Örebro, 1979

Platsen är vårt första galleri, på Järntorgsgatan 9 i Örebro. Strömholm med pipa och respektingivande mustasch övervakar, när undertecknad gör en första genomgång av utställnings-bilderna.

Jag fick den här bilden häromdagen från den suveräne Kristinehamns fotografen Mats Holmstrand, nästan samtidigt som jag läste de här raderna av Micke Berg

Det är utan tvekan så att jag börjar tappa tron på fotografi. Eller i alla fall den fotografin som berättar något och är nära. Litteraturen har alltid legat mig närmast

-Jag vet inte, men nu har jag gått i mål med fotografi. Jag kommer inte längre och jag märker det i så måtto att jag aldrig bär en kamera.

Jag vill inte riktigt tro Micke när han skriver det här.

Han är en av landets nu levande viktigaste och bästa fotografer och hans fotografiska energi är makalös. Han har levt genom sin fotografi och sitt skrivande hela sitt vuxna liv. Det vore en stor förlust om det skulle upphöra. 

Jag väljer att uppfatta hans yttrande mer filosofiskt och tänker på Bresson när han sa: Photography is nothing, it’s life that interests me.

Jag hoppas innerligt att fotografen Berg fortsätter. Vi behöver hans bilder och funderingar kring konsten och livet. Dessutom, beakta mottot på hans blogg : ”To look, is to love”.

För min del handlar fotografi också om en sorts förälskelse och en fascination kring den hejdade tidens magiska precision. För en ung fotograf innebar de många stegen i det analoga hantverket, från poesin i tagnings-ögonblicket till de färdiga kopiorna på tork, en oemotståndlig lockelse.

Alla fotografer jag mött genom åren, alla samtal om bild på kaféer, barer och restauranger, alla böcker jag köpt, alla fotoutställningar jag sett, och alla resor i fotografins namn – har regelbundet närt min relation till fotografin. Trots alla åren på SVT är detta mitt universitet och förälskelsen består.

Vi startade föreningen Fotograficentrum 1975. Tre år senare fick vi i gång vårt första galleri. Sen fortsatte vi att ställa ut i drygt 20 år. Jag äger tyvärr ingen förteckning över alla utställande fotografer och vet inte var alla pärmar med, protokoll och recensioner finns idag.

Det finns en sorg i detta faktum. Jag skulle helst se att allt kvarvarande material hamnade på ett arkiv, exempelvis Arkivcentrum i Örebro. 

Går på Götgatan och drar fram namn på måfå ur minnet: Imogen Cunningham, Hans Malmberg, Georg Oddner, Edouard Boubat, Susan Meiselas, Gunnar Smoliansky, Robert Doisneau, Nina Ericson, Christer Strömholm, Tuija Lindström, Anders Petersen, Eugene Smith, Marek Gardulski, Håge-Wiktorsson, Sune Jonsson, Kent O Höglund, Per-Erik Åström, Ullabritt Jonsson, Harald Lönnqvist, Josef Koudelka, c/o Paris med Berndt Klyvare, Kerstin Bernhard mfl, Stig T Karlsson, Jefferik Stocklassa, Micke Berg, Sebastião Salgado, Åke Hedström, Penti Sammallahti, Marc Riboud, Hans Gedda, Carl-Magnus Lindström, Anders Onerup, Håkan Pieniowski, Kenneth Gustavsson, Roger Stenberg, Walter Hirsch, Lennart Durehed, Hans Hammarskiöld, Boris Mihailov, Magnus Westerborn, Bruce Davidson, Strindberg/Munch..

Det tar inte slut där, men min hjärna behöver hjälp av dokumenten som förhoppningsvis finns bevarade någonstans.

När jag tänker på de här namnen och alla utställningarna, svindlar det onekligen till på trottoaren i den svaga vårsolen – ”In the name of love”.

Det är tveklöst det, allt handlar om.

PS

Nedan tre slumpvis utvalda bilder av Micke Berg, så bra! Det finns hundratals mer här:

Foto: Micke Berg
Foto: Micke Berg
Foto: Micke Berg

Display that magic

In Utställningar on augusti 8, 2013 at 10:28

ROBERT FRANK_1

Foto: Robert Frank | Mary with Large Daisy in her Hair, c:a 1953

Howard Greenberg är en av skaparna av den moderna marknaden för fotografi i USA idag.

Howard Greenberg Gallery var från början var mer känt som Photofind som startade 1981. Ett av de första gallerierna som visade photojournalism och street-photographyNu kommer ett urval ur hans egen personliga samling att visas i Musée de l’Elysée Lausanne i september.

It’s not an encyclopedic history of photography…it’s the magic of photography when the right picture printed the right way just grabs you, säger Howard Greenberg

Utställningen är koncentrerad kring den moderna fotografins utveckling, med verk av Steichen och Weston till de tjeckiska fotograferna František Drtikol och Josef Sudek. En avdelning är ägnad åt arkitektur och det urbana. Bilder från 30- till 1970-talet, med namn som Berenice Abbott, Diane Arbus, Bruce Davidson, Robert Frank, Lee Friedlander, William Klein, Saul Leiter, Helen Levitt, Weegee, och Garry Winogrand. Där finns också bilder från Farm Security Administration av Walker Evans och Dorothea Lange. Vill jag åka till Lausanne?

Elisabeth Avedon beskriver på sin blogg,  hur hon i ett samtal med Howard Greenberg blir bländad av dennes smittande entusiasm och genuina kärlek till fotografin.

Min samling är verkligen personlig. Visst där finns kända bilder, klassiska bilder, rent av ikoner. Men där finns också okända bilder som inte kan räknas som viktiga i traditionell mening. Men de är viktiga för mig, menar Greenberg.

It’s my life and just like in your life you’ll see certain pictures you can relate to, you want it because of your experience. So it’s that way with my collection.

Howard Greenberg började som fotograf och beskriver sig som en riktig mörkrums nörd som älskade att kopiera. När han såg äldre vackra kopior började han att samla.

It’s really about the magic of photography. That’s how I see it. In so many pictures that I fall in love with, that I bought for myself, display that magic. Säger han.

Kommer då utställningen i Lausanne att kunna ge rätt bild av en samlares samling? Greenberg tvekar lite, han har själv inte varit curator. Det arbetet har utförts av  Sam Stourdzé, Musée de l’Elysée och Agnès Sire från Fondation Henri Cartier Bresson. Greenberg säger att de känner fotohistorien på ett lite annat sätt än vad jag gör.

– I decided I had to let the curators curate the show. I think there’s around one hundred twenty or twenty-five photographs in Lausanne and about ninety in Paris. I have about four hundred photographs or so at home, so many of the more unexpected, the I-never-saw-that-before, or more personal kinds of photographs that I have, are not in the show.

Olika roller. En samlare och gallerist djupt förtrogen med de bilder han förvärvat. En curator, med en kanske en kyligare blick på bilderna i förhållande till fotohistoriska referenser, kopplingar till en akademisk diskurs, tid och samhälle. Jag vet inte. Skulle nog ibland föredra en ojämnare utställning, insamlad under lång tid av en förälskad blick.

Howard Greenberg säger att hela processen med utställningen har varit otroligt stimulerande och glädjefylld, – I feel like a young photographer having his first exhibition!

Jag tror på de där okända bilderna.

PS

HGG, Howard Greenberg Gallery flyttade år 2003 efter 17 år i Soho till The Fuller Building vid 41 East 57th Street.

Måste nog ta mig dit också. Hm, Lausanne, New York..

PS 2

Det första av Greenbergs citat ovan är det samma alf-magnus använder som motto till sin blogg, Befintligt ljus

Kärleksförklaring till en mor

In Film, Funna bilder on juni 26, 2013 at 14:16

Filmruta |  ur filmen A Photographic Memory av Rachel Elizabeth Seed

Filmruta | ur filmen A Photographic Memory av Rachel Elizabeth Seed

Sheila Turner-Seed var skribent och fotograf i New York och London i det tidiga 70-talet.

Hon gjorde bland annat intervjuer med flera av tidens stora fotografer. Henri Cartier-Bresson, Bruce Davidson, Cornell Capa, Lisette Model, W. Eugene Smith, Don McCullin m. fl.

Nu har hennes dotter, Rachel Elizabeth Seed också hon fotograf, börjat göra en dokumentärfilm om mamman, A Photographic memory.

Sheila Turner-Seed dog när Rachel bara var 18 månader gammal.

– Since she died so long ago, I thought maybe I could learn more about her life if I retraced their origins. I discovered that her raw interviews had been sitting like a time capsule at the International Center of Photography since 1979 when my dad sent them there for safekeeping.

Projektet började när hon hittade några lådor med filmer och rullband hos sin far. Nu återbesöker hon platser och träffar de fotografer hennes mor mötte och som fortfarande är i livet. Hon talar med närstående och anhöriga. Hon blandar sina egna filmbilder med mammans filmer, stillbilder och intervjuer. Exempelvis träffar hon Martine Franck och samtalar om Henri Cartier-Bresson intervjun som han för övrigt tyckte var en av de bästa intervjuer han varit med om.

Hon har startat en Kickstarter campaign för att få pengar till sin film. För mig räcker det att se Scotch-askarna med rullband märkta Bresson, Davidson.. Sällan har jag känt en så tydlig lust att bidra med en slant.

Filmen ser ut att kunna bli en fin resa, en hyllning till fotografin och samtidigt en kärleksförklaring till en mor hon aldrig lärde känna.

Måste ses.

Här trailer.