claes gabrielson

Posts Tagged ‘arena’

Det luktade diselolja och saltvatten

In Böcker on november 6, 2017 at 11:15

Foto: Bruno Ehrs I Ur boken Bunker Ett Noll Fyra

Fotografen Bruno Ehrs träffade en man på Gotland som sa att han köpt tre bunkrar. Han blev så nyfiken att han själv ville se bunkrarna på plats. En var vattenfylld, en liknande ett parkeringsplan i ett P-garage, men i den tredje blev det en sorts kärlek direkt.

Det blev 17 besök till bunkern under tre och ett halvt år och över fyra tusen exponeringar.

Det luktade diselolja och saltvatten, sa fotografen vid presentationen av boken Bunker Ett Noll Fyra, på bokhandeln Konst-ig i Stockholm för ett par veckor sedan.

Omslagsbilden visar en dörr med utstående bultar i majestätiskt släpljus. Skuggorna bildar ett rytmiskt mönster på den grova rostiga ytan, likt ett bortglömt militärt chiffer.

Bruno Ehrs citerar Henri Cartier-Bresson när denne säger, – Först kommer geometrin, sen kommer innehållet. Betongen verkar kalla på honom, i varje hörn finns en ny vinkel, en ny möjlig komposition att lösa. Han verkar närmast besatt av den råa betongens alla linjer och rummens förhållande till varandra.

Bruno Ehrs balanserar i det här projektet på en skarp men tunn linje mellan klassisk arkitekturfotografi, så som den brukar presenteras i böcker och tidskrifter, och det egna uppdragets konstnärliga utmaningar. I det första fallet kan kunders önskemål och redaktionella förväntningar styra arbetet. När det gäller det egna uppdraget blir kraven annorlunda. Inte lägre, förmodligen högre.

Den personliga blicken, det man bara själv ser i exponeringsögonblicket, är ett beslut som är privat och framdrivet av en miljard livserfarenheter, unika för varje fotograf. Här ska kameran stå, i just det här ljuset, med den här brännvidden och den här bländaren. Det blir det viktiga, inget annat.

Hand, betong och natur blir tillsammans stundtals kärvt och poetiskt i Ehrs kamera. Mötet mellan det brutalt skulpturala och den karga långsamvuxna naturen skildrar han övertygande, inte minst genom sitt medvetna sätt att låta färgtemperaturen spela en roll i kompositionerna som när det varma interiörljuset läcker ut och blandar sig med det omgivande landskapets blå skymningsljus.

Bruno Ehrs visar i den här boken att han när han är som mest intresserad av en detalj, ett materialmöte eller en egendomlig form i bunkerns betongkonstruktion, då är han som bäst. Minst kommersiell för den som vill se det så. Jag föredrar de mest avskalade bilderna som genom sin delvisa tomhet, lämnar störst utrymme åt mig som betraktare.

Boken är tonsäkert och rytmiskt formgiven av Petter Antonisen. De bruna linnepärmarna sticker ut ett 1,5 cm runt inlagan, som inte sitter fast i ryggen. Jag får associationer till en ”mapp” avsedd för planritningar och arkitektens skisser. Något att bära under armen mellan kontoret och arbetsplatsen. Det hela känns exklusivt och väcker naturligtvis ett habegär.

Mikael Timm har skrivit en spänstig och initierad essä om bunkerns idé ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Från den ursprungliga borgen, via barndomens filt över ett köksbord där man kunde gömma sig, till surrealisternas tanke att bunkern är en symbol för det undermedvetna i armeringsjärn. Han tar sig sen via Walter Benjamin till industrialismens arkitektur och till de militära behoven av bunkrar fram till dagens drömprojekt, en sommarstuga. Han konstaterar att första gången just den här bunkern byggdes, var det av skäl som hade med krigshot och våld att göra. Nu när den byggts om till sommarhus har det skett av lust.

Boken avslutas med en mycket intressant intervju som Timm gjort med en av de unga arkitekterna som anlitats till ombyggnationen, Erik Gardell. Han säger bland annat att man inspirerats av det militära, när det gäller det yttre. – Jämfört med militärbyggnad är det här inte stramt. Det handlar om ett formspråk där vi noga tagit över den militära typologin, säger han.

Bruno Ehrs hade den här gången ingen uppdragsgivare. Bruno uppfann själv projektet. Fotografens nyfikenhet och konstnärliga vittring, var den egentliga beställaren.

Resultatet är storslaget.

PS

Boken Bunker Ett Noll Fyra är utgiven av Bokförlaget Arena och har ISBN: 978-91-7843-507-4

 

 

Tåspets och adrenalin

In Böcker, Utställningar on augusti 31, 2017 at 14:38

Foto: Björn Abelin | Ur boken Kuliss – Berättelser inifrån baletten

Bilderna är dova, i tungt mättade färger, nästan råa. Som om de anlänt till Sven-Harrys konstmuseum via en expedition från en sluten, mytomspunnen värld med egna koder och uttryck. En värld befolkad av dansare, balettmästare, repetitörer, inspicienter, påklädare, perukmakare, attributörer och koreologer.

Fotografen Björn Abelin har under tre års tid arbetat i Operans trånga vindlande utrymmen med dokumentationen av ett av världens äldsta danskompanier, Kungliga Baletten. Han har fått förtroendet att på plats följa arbetet när föreställningarna växer fram. Röra sig i korridorer, över och under och på scengolvet. Vara i loger och i repetitionslokaler i Operans 120 år gamla lokaler. Många av bilderna andas adrenalin och anspänning.

Bilderna är inte arrangerade utan lyhört fångade i stunden. Han utnyttjar motljus och mörker, när han bestämmer sig i sökaren. Flera bilder visar väntan och koncentration inför en entré. Andra visar dansare som sitter eller ligger på golvet, utmattade efter en intensiv prestation.

Traditionellt knivskarpt balettfoto med perfekt ljussättning lider ofta av en påtaglig stelhet. Björn Abelin gör ett fotografiskt val, att vara nära dansarna bakom scenen och att inte arbeta från publikens perspektiv. Det är ett bra val.

Trots att det handlar om fotografi och inte film kan man paradoxalt nog i vissa bilder förnimma rörelser och ljud av steg. Det är bra och ett bevis på den starka dokumentära instinkt som fotografen besitter. Dessutom är det stundtals svindlande vackert.

Utställningen heter Kuliss och det är också namnet på en bok med Abelins bilder och text av Ditte Feuk. Underrubriken är Berättelser inifrån baletten. Hon skriver ledigt, men ändå precist och initierat om dansens värld både historiskt och fram till idag. Hon inviger oss i balettkonstens detaljer och ritualer, förklarar och reder ut begrepp. Framför allt betonar hon betydelsen av dansarnas ändlösa hängivenhet, i en hård miljö med konkurrens och stenhård träning.

tekniken är grunden och passionen är bränslet. Dansarnas kroppar är i perfekt kondition. Alla dansare är enastående elitidrottare, skriver hon.

Hon berör dansarnas korta kontrakt, för de flesta på ett eller två år och skildrar nervositeten som sprider sig när listorna sätts upp i korridoren, där det står vem som fått och inte fått en roll. Men hon beskriver även den värme och vänskaplig intimitet som kan finnas dansarna emellan.

Att ett minutlångt solo kan innehålla hundratals olika moment och rörelser. Det är fascinerande läsning. Jag inser också att dansens bästa vän är koreologen, vars uppgift är att skriva ned varje steg med exakt nivå och längd. Så att det hela ska kunna upprepas och återupplivas igen.

Abelins bild där koreografen och regissören Mats Ek visar en rörelse eller position för sin bror Niklas, är ett sällsamt ögonblick, en glipa, en fotografisk öppning rakt in i ett skapande nu. Mats utsträckta arm, broderns tungt hängande armar. Däremellan ett kosmos av möjligheter och rörelser och ja, det där andra svårgripbara som stavas dans.

Jag lever nu och vill dansa det som skapas nu”, säger en dansare i boken.

Utställningen är nu och boken kommer sannolikt att leva länge.

 

Kuliss Berättelser inifrån baletten, är utgiven av Bokförlaget Arena

ISBN: 978-91-7843-506-7

Fram till den 22 oktober kan man se utställningen på Sven-Harrys konstmuseum.