claes gabrielson

Posts Tagged ‘Agnès Sire’

Fotografier för bildtrötta

In Böcker, Funna bilder on mars 10, 2014 at 20:09
SL-1

Foto: © Sergio Larrain, Magnum Photos | Valparaisio Passage Bavestrello, 1952

Den ständiga floden av fotografier på webben och i all reklam, kan ibland ge upphov till drunkningskänslor. När det inträffar brukar jag återvända till den klassiska fotografin.

Den nigeriansk-amerikanske fotografen och författaren Teju Cole påminner om en viktig fotograf i The New York Times senaste söndagsintervju. På frågan om vilka nya fotografiska böcker han rekommenderar, nämner han Koudelkas, Wall och Sergio Larrain-monografin som gavs ut av Aperture i oktober förra året.

Ja, där satt den. Den chilenske fotografen Sergio Larrain född 1931, dog för två år sedan. Han tillhör den sortens klassiska gatufotografi som jag aldrig kan få nog av. En uppmärksamhet riktad mot nuet, precis som det såg ut i sökaren vid just det tillfället. Ljus och mörker organiserat på ett helt oväntat sätt. Sergio Larrain var tillbakadragen och alltför lite känd. Trots att han var medlem i Magnum, arbetade han bara professionellt under lite drygt tio år.

Pappan var arkitekt och Sergio började med musikstudier. Reste sen runt i Europa och i mellanöstern med kamera och efter hemkomsten började han frilansa för ett brasilianskt magasin. Han tog bland annat starka bilder på gatubarn som levde på stränderna kring floden Rio Mapuche som skär genom Santiago. The Museum of Modern Art i New York, köpte två av de här bilderna till sin samling.

Genom ett stipendium kunde han under åtta månader arbeta med ett större projekt i England. Det resulterade i en bok, London, 1958-1959, som om jag förstått saken rätt kom ut först 1998. Henri Cartier-Bresson blev emellertid imponerad och såg till att han blev associerad medlem i Magnum Photos 1959. Två år senare blir han fullvärdig medlem i den berömda bildbyrån.

1963 kommer boken El Rectángulo en la Mano. 1966 ges Una Casa en la Arena ut, med en text  av Pablo Neruda. Valparaiso kommer 1991, också den med text av Neruda.

Där finns den otroligt fina bilden på flickorna i trappan. Sergio Larrain säger så här om den  – in a state of peace and utter serenity, just pursuing what at the time interested me most. Then, as if from nowhere, first one little girl appeared, shortly joined by another. It was more than perfect, it was a magical image.

En av Larrains bilder av ett par utanför Notre Dame i Paris, som Larrain först upptäckte när han hade framkallat filmen, sägs ha inspirerat Julio Cortázar till novellen Las babas del diablo. Denna novell i sin tur inspirerade Michelangelo Antonioni till att göra filmen Blow up.

I början av 1970-talet söker han sig till en Boliviansk mystiker och 1972 överger han fotografin för studier i kalligrafi, yoga och meditation.  Han drar sig undan världens larm.

– He is very different, very intense, säger Agnès Sire, director of the Henri Cartier-Bresson Foundation. For me, he is [often] interested in what you don’t see, säger hon och förklarar –  He stopped his career. It was not bringing him what he [thought] it would bring to him. [He felt] the fact he photographed those kids will not change the fact that there will always be kids abandoned. Photography will not help save the planet.  Citatet är hämtat ur en intervju signerad Richard Conway, på Time-Light box.

Det här är fotografier för bildtrötta. De liknar dikter man har i minnet, en sorts konstverk man äger för alltid.

Här länken till Magnum Photos där hans bilder visas.

Display that magic

In Utställningar on augusti 8, 2013 at 10:28
ROBERT FRANK_1

Foto: Robert Frank | Mary with Large Daisy in her Hair, c:a 1953

Howard Greenberg är en av skaparna av den moderna marknaden för fotografi i USA idag.

Howard Greenberg Gallery var från början var mer känt som Photofind som startade 1981. Ett av de första gallerierna som visade photojournalism och street-photographyNu kommer ett urval ur hans egen personliga samling att visas i Musée de l’Elysée Lausanne i september.

It’s not an encyclopedic history of photography…it’s the magic of photography when the right picture printed the right way just grabs you, säger Howard Greenberg

Utställningen är koncentrerad kring den moderna fotografins utveckling, med verk av Steichen och Weston till de tjeckiska fotograferna František Drtikol och Josef Sudek. En avdelning är ägnad åt arkitektur och det urbana. Bilder från 30- till 1970-talet, med namn som Berenice Abbott, Diane Arbus, Bruce Davidson, Robert Frank, Lee Friedlander, William Klein, Saul Leiter, Helen Levitt, Weegee, och Garry Winogrand. Där finns också bilder från Farm Security Administration av Walker Evans och Dorothea Lange. Vill jag åka till Lausanne?

Elisabeth Avedon beskriver på sin blogg,  hur hon i ett samtal med Howard Greenberg blir bländad av dennes smittande entusiasm och genuina kärlek till fotografin.

Min samling är verkligen personlig. Visst där finns kända bilder, klassiska bilder, rent av ikoner. Men där finns också okända bilder som inte kan räknas som viktiga i traditionell mening. Men de är viktiga för mig, menar Greenberg.

It’s my life and just like in your life you’ll see certain pictures you can relate to, you want it because of your experience. So it’s that way with my collection.

Howard Greenberg började som fotograf och beskriver sig som en riktig mörkrums nörd som älskade att kopiera. När han såg äldre vackra kopior började han att samla.

It’s really about the magic of photography. That’s how I see it. In so many pictures that I fall in love with, that I bought for myself, display that magic. Säger han.

Kommer då utställningen i Lausanne att kunna ge rätt bild av en samlares samling? Greenberg tvekar lite, han har själv inte varit curator. Det arbetet har utförts av  Sam Stourdzé, Musée de l’Elysée och Agnès Sire från Fondation Henri Cartier Bresson. Greenberg säger att de känner fotohistorien på ett lite annat sätt än vad jag gör.

– I decided I had to let the curators curate the show. I think there’s around one hundred twenty or twenty-five photographs in Lausanne and about ninety in Paris. I have about four hundred photographs or so at home, so many of the more unexpected, the I-never-saw-that-before, or more personal kinds of photographs that I have, are not in the show.

Olika roller. En samlare och gallerist djupt förtrogen med de bilder han förvärvat. En curator, med en kanske en kyligare blick på bilderna i förhållande till fotohistoriska referenser, kopplingar till en akademisk diskurs, tid och samhälle. Jag vet inte. Skulle nog ibland föredra en ojämnare utställning, insamlad under lång tid av en förälskad blick.

Howard Greenberg säger att hela processen med utställningen har varit otroligt stimulerande och glädjefylld, – I feel like a young photographer having his first exhibition!

Jag tror på de där okända bilderna.

PS

HGG, Howard Greenberg Gallery flyttade år 2003 efter 17 år i Soho till The Fuller Building vid 41 East 57th Street.

Måste nog ta mig dit också. Hm, Lausanne, New York..

PS 2

Det första av Greenbergs citat ovan är det samma alf-magnus använder som motto till sin blogg, Befintligt ljus