
Foto: Cato Lein | Ur boken Northern Silence
Karghet, ömhet. Det är mina första associationer när jag långsamt bläddrar i Cato Leins bok Northern Silence. Årets vinnare av Svenska Fotobokspriset 2023.
Naturens kraft, avstånd och svärta. Han har under många år återvänt till trakterna kring sin hemby Båtsfjord, i Finnmarks fylke i nordligaste delarna av Norge.
En kyla känns genom fotografiernas tunna hinna av silverkristaller. Det blir en poetisk resa tillbaka till ett sorts ursprungstillstånd. Eller är det en drömd hemkomst?
Mörkret dominerar den här boken, ändå är den så vacker när ljuset vinner och mörkret tvekar.
Formgivningen är dessutom suverän. Omslaget och insidan av pärmen, försättsbladet och eftersättsbladet (limmat mot bokens bakre pärm) innehåller ett koppartrycksliknande mönster av is-formationer som formgivarna hämtat från ett par av bilderna tagna i en glaciär.
Cato Lein låter brister, tillfälligheter och slumpen få spela en roll i den fotografiska processen. Polaroidbildernas repor och skavanker förstärker många gånger uttrycket. Platser, vägar och berg blir ännu mer avlägsna samtidigt som människors närvaro ökar.
Boken får mig att tänka på Robert Franks bilder från Pangnirtung i de Nordligaste delarna av Canada. Även om porträtten saknas hos Frank finns den där beskrivningen av geografisk utsatthet och en sorts anpassning till det ickeperfekta, det skavda.
Cato Lein låter landskapens storslagna kärvhet omfamna alla levande. Porträttens ömhet gör avstånden mindre och mörkret lite mer uthärdligt. De människor fotografen möter utstrålar en stolthet, ett trots – som blir en vacker båge mellan fotograf och de han avbildar.
Så arbetar bara en mycket bra och känslig fotograf. Han lyfter fram de människor han porträtterar som vore de sällsynt glimmande guld, framvaskade på mycket avlägsna platser.
Det är stort.
PS Boken är utgiven av det franska förlaget André Frère Éditions och formgiven av Fernanda Fejardo och João Linneu.
Förord: Sophie Allgårdh.
ISBN: 978-2-492696-09-01





