Från ett antikvariat i Köpenhamn

Omslag till boken | Eva Besnyö av Tineke de Ruiter

Badmössan och kameran och leendet däremellan. 

Allt andas framtid och möjligheter.

Porträttet är omslagsbild till boken, ”Eva Besnyö” av Tineke De Ruiter. Fotografen heter John Fernhout hennes dåvarande pojkvän. 

Efter att jag skrivit om hennes bilder härförleden hittade jag boken på ett antikvariat i Köpenhamn.

Att jag blev fascinerad av Eva Besnyös bilder tror jag beror på tonen i hennes tidigaste bilder. 

Det formligen strålar från porträtten av vännerna. Liv och fotografi, hand i hand.

Hon var bara 21 år gammal när bilden på pojken med cellon togs.

Det är den mest kända av hennes bilder. Den har tryckts i åtskilliga tidskrifter och i fotografiska årsböcker. Den finns på flera skivomslag och som pussel (!) i Japan. 

I Edgar Reitz magnifika film ”Heimat”, finns den som affisch i cellostudenten Clarissa Lichtblaus rum. 

Hon hamnade huvudstupa in i ”Den nya sakligheten”. Boken ”Die Welt is schön från 1928, av Albert Renger-Patzsch gjorde ett starkt intryck på henne. 

Hon har i intervjuer kallat den för sin ”bibel”. 

I en film av Leo Erken säger hon: “Things that make a deep impression on you become a part of yourself”.Men hon menade samtidigt: “When I made something like that, I never gave a conscious thought to the book”.

Hennes uppdragsfotografering bestod till övervägande del av porträtt på författare, musiker och dansare. I sitt första äktenskap, med John Fernhout, kom hon genom hans mor konstnären Charley Toorop i kontakt med en stor krets av skådespelare, formgivare och konstnärer. Hon tog också mycket bilder på barn och arbetade för ett stort antal tidskrifter i skilda ämnen bland annat inredning och arkitektur.

Hon var ambivalent till sina tidiga arkitekturbilder som hon tyckte var för vackra. 1979, när hon var 69 år gammal ville hon rensa ut dessa ur sitt arkiv. Som tur var hände inte detta.

Hennes kvarlåtenskap bilder, brev, dokument, tidskrifter förvaras nu i fotosamlingen vid Universitetet i Leiden (Leiden University Librarie (UBL) som är den äldsta i Holland.

Jag försökte dock förgäves att se hennes bilder där. Jag kontaktade Universitetet som svarade att Eva Besnyös arbete ännu inte är katalogiserat. 

Men det går dock att se många av hennes bilder i ett annat arkiv, Maria Austria Instituut. 

Där finns stort antal lågupplösta bilder, möjligen kontakter, eller råkopior. Men högupplösta bilder finns att beställa för olika ändamål.

När jag betraktar Eva Besnyös bilder känner jag en fascination över hur en ung människa upptäcker fotografi som ett personligt uttrycksmedel. 

Ett bråddjup av vemod infinner sig när jag betraktar hennes bilder från de tidiga åren, bilderna på vänner och bilderna på henne själv.

Det kunde vara du och det kunde vara jag.

*

PS Länk till mitt förra inlägg om Eva Besnyö

Länk till en av bilderna i Maria Austria instituut | ”Panni Kirchner en Magda Besnyö liggen in het gras, Mátyásfold Hongarije 1932”.

Här en länk till alla Eva Besnyös bilder på Maria Austria Instituut

Boken Eva Besnyö av Tineke de Ruiter, utgavs 2007 av Voetnoot, Amsterdam ISBN 978-90-78068-013

Se uppslag ur boken:

Mörka rum

Vad gör de här damerna egentligen? Året är 1904, platsen är någonstans i New York.

Återigen ett vykort jag fann i en låda i min källare tillsammans med ett hundratal andra. Som ung köpte jag ofta vykort på resor i samband med besök i konsthallar och museer. Böckerna var ibland för dyra, men jag ville ändå ha ett minne med mig hem och då fick det bli ett vykort.

Ett mörkt rum, med fyra kvinnor som verkar intresserade av ett hörn i de dunklaste delarna av rummet. De bär liknade kläder också de mörka. Är de svarta eller blå, kanske koboltblå?

Varför står de i så egendomliga positioner? Kropparna verkar stelnade i rörelsen inte bara på grund av den valda slutartiden. Kanske stod de så redan innan exponeringen? Vilken ritual utförs här, tillhör de en religiös sekt?

Frågorna är många. Skuggorna på golvet från deras kroppar antyder att det finns fönster bakom fotografen, men de tar ingen notis om detta utan verkar obönhörligen intresserade av rummets mörkaste plats.

Bilden ingår tillsammans med 22 000 andra i, The Byron Collection på the Museum of the City of New York. Huvuddelen av samlingarna består av bilder från vardagligt liv och från allmänna institutioner. Tonvikten ligger runt sekelskiftet, 1890 – 1910.

Sökfunktionen på hemsidan kunde vara bättre (jämfört med det fantastiska Library of Congress) men där finns mycket intressant att finna kring det dynamiska New Yorks framväxt.

Men damerna på bilden?

De är blivande lärarinnor, på baksidan av mitt vykort står det: ”Handball game at teachers college, NewYork, 1904”.

Bra då vet vi.

PS

Länk till The Byron Collection.

Länk till Library of Congress

En sorts förälskelse

Foto: Mats Holmstrand | Galleri Fotograficentrum, Örebro, 1979

Platsen är vårt första galleri, på Järntorgsgatan 9 i Örebro. Strömholm med pipa och respektingivande mustasch övervakar, när undertecknad gör en första genomgång av utställnings-bilderna.

Jag fick den här bilden häromdagen från den suveräne Kristinehamns fotografen Mats Holmstrand, nästan samtidigt som jag läste de här raderna av Micke Berg: 

–Det är utan tvekan så att jag börjar tappa tron på fotografi. Eller i alla fall den fotografin som berättar något och är nära. Litteraturen har alltid legat mig närmast

-Jag vet inte, men nu har jag gått i mål med fotografi. Jag kommer inte längre och jag märker det i så måtto att jag aldrig bär en kamera.

Jag vill inte riktigt tro Micke när han skriver det här.

Han är en av landets nu levande viktigaste och bästa fotografer och hans fotografiska energi är makalös. Han har levt genom sin fotografi och sitt skrivande hela sitt vuxna liv. Det vore en stor förlust om det skulle upphöra. 

Jag väljer att uppfatta hans yttrande mer filosofiskt och tänker på Bresson när han sa: Photography is nothing, it’s life that interests me.

Jag hoppas innerligt att fotografen Berg fortsätter. Vi behöver hans bilder och funderingar kring konsten och livet. Dessutom, beakta mottot på hans blogg : ”To look, is to love”.

För min del handlar fotografi också om en sorts förälskelse och en fascination kring den hejdade tidens magiska precision. För en ung fotograf innebar de många stegen i det analoga hantverket, från poesin i tagnings-ögonblicket till de färdiga kopiorna på tork, en oemotståndlig lockelse.

Alla fotografer jag mött genom åren, alla samtal om bild på kaféer, barer och restauranger, alla böcker jag köpt, alla fotoutställningar jag sett, och alla resor i fotografins namn – har regelbundet närt min relation till fotografin. Trots alla åren på SVT är detta mitt universitet och förälskelsen består.

Vi startade föreningen Fotograficentrum 1975. Tre år senare fick vi i gång vårt första galleri. Sen fortsatte vi att ställa ut i drygt 20 år. Jag äger tyvärr ingen förteckning över alla utställande fotografer och vet inte var alla pärmar med, protokoll och recensioner finns idag.

Det finns en sorg i detta faktum. Jag skulle helst se att allt kvarvarande material hamnade på ett arkiv, exempelvis Arkivcentrum i Örebro. 

Går på Götgatan och drar fram namn på måfå ur minnet: Imogen Cunningham, Hans Malmberg, Georg Oddner, Edouard Boubat, Susan Meiselas, Gunnar Smoliansky, Robert Doisneau, Nina Ericson, Christer Strömholm, Tuija Lindström, Anders Petersen, Eugene Smith, Marek Gardulski, Håge-Wiktorsson, Sune Jonsson, Kent O Höglund, Per-Erik Åström, Ullabritt Jonsson, Harald Lönnqvist, Josef Koudelka, c/o Paris med Berndt Klyvare, Kerstin Bernhard mfl, Stig T Karlsson, Jefferik Stocklassa, Micke Berg, Sebastião Salgado, Åke Hedström, Penti Sammallahti, Marc Riboud, Hans Gedda, Carl-Magnus Lindström, Anders Onerup, Håkan Pieniowski, Kenneth Gustavsson, Roger Stenberg, Walter Hirsch, Lennart Durehed, Hans Hammarskiöld, Boris Mihailov, Magnus Westerborn, Bruce Davidson, Strindberg/Munch..

Det tar inte slut där, men min hjärna behöver hjälp av dokumenten som förhoppningsvis finns bevarade någonstans.

När jag tänker på de här namnen och alla utställningarna, svindlar det onekligen till på trottoaren i den svaga vårsolen – ”In the name of love”.

Det är tveklöst det, allt handlar om.

PS

Nedan tre slumpvis utvalda bilder av Micke Berg, så bra! Det finns hundratals mer här:

Foto: Micke Berg

Foto: Micke Berg

Foto: Micke Berg