claes gabrielson

Att fotografera själva vanligheten

In Uncategorized on april 24, 2021 at 11:02
Foto: Jan Bernhardtz | Okänd mannekäng. Adressen är möjligen Köpmannagatan 21, innan branden på skofabriken Svanen, 1966. Tillställning troligen i Lottakårens regi. | Ur serien ”Örebro”

En stad är ständigt i rörelse. Människor likaså. 

Damhattar, herrockar, hus och bilar – blir i Jan Bernhardtz bilder en tidskapsel, som på ett fascinerande vis berättar om en tid som inte längre är. Det är också en berättelse om en stad som såg ut just så här, när fotografen höjde sin kamera. 

I det här fotografiska projektet använder fotografen en närmast subjektiv dokumentär metod.

Det traditionella sättet att fotografera i svenska städer är oftast, mer neutralt och redovisande: ”Här är huset, här är stora gatan och här är torget”. Bilder av en typ som är vanliga i stads-eller länsmuseernas arkiv.

Det här är först och främst en personlig dokumentation. Bernhardtz verkar se människorna först, sen husen och gatorna. Han följer rörelsen på trottoarer och torg. Följer med ibland, går i motsatt riktning en annan gång. För att sedan stå still och låta människor passera förbi hans kamera, för att sedan kliva över gatan och se nya motiv.

Den fotohistoriska termen för den här typen av bilder är: ”Street Photography”, eller ”Gatu-fotografi”. Genren föddes och utvecklades i USA, främst under 50- och 60 -talet.

Jan Bernhardtz bilder står sig mycket väl i en internationell kontext, vid tiden då de togs.

Bildernas svärta och grafiska realism gör att projektet balanserar på rätt sida om nostalgins gräns. Styrkan ligger i fotografens blick när han gör sina val kring ljus och komposition.

En man i hatt och mörk rock står böjd och tittar in genom ett smalt fönster. Byggnaden är troligtvis det nybyggda medborgarhuset. I den ena handen har han en portfölj och i den andra håller han en liten flicka i handen. Hon verkar också ivrigt intresserad av vad som pågår därinne.

Det är ett helt vardagligt ögonblick med en grafisk poetisk ton.

En kvinna har ställt ut en liten vit stol på trottoaren framför ett slitet trähus.

Hon står själv bredvid och vänder sig leende mot fotografen på andra sidan gatan.

Väggen runt det ena fönstret har vattenstänk. Det är först då jag upptäcker hinken, några meter bort. Hon håller på att tvätta fönstren. 

Fotografen tar bilden och vandrar sen vidare. Kvinnan fortsätter att tvätta fönstren.

Inget dramatiskt har hänt. En vardag ersätts av andra vardagar.

Det är där en del av styrkan ligger i det här materialet. Jan Bernhardtz har fotograferat själva vanligheten, i det pågående gatulivet under tre år i en mellanstor svensk stad.

Det är i skarven mellan 60-och 70 talet och bilderna blir en vacker påminnelse över tiden och de människor som levde här.

Sammanfattningsvis är det här projektet ett mycket bra tidsdokument. På en annan nivå, sett i ljuset av den svenska fotohistorien, är det ett övertygande och konstnärligt väl genomfört projekt. 

Med andra ord ett fotografiskt dokument med flera tidsdjup och inte så lite poetisk kraft.

Här finns Jan Bernhardtz Örebro bilder: https://myalbum.com/album/AwBe8n7PdKQg

  1. Kul att se dig igen! Jans bilder är verkligen fina. Jag har ingen bild av honom från 80-90 talet. Var han med i Fotograficentrum sammanhang?

    • Tack Anders! Nej han var aldrig med i kretsen kring FC. Jag kände honom inte. Bengt-Göran däremot var kompis med honom. Om du kollar noga på hans Ö-o bilder så finns det porträtt på både Jan Wadström och Bengt-Göran.

      • Jo jag har sett dom. Vi har också kommit fram till att hans son Robin gick i samma klass som min dotter Rebecka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: