Bilderna är dova, i tungt mättade färger, nästan råa. Som om de anlänt till Sven-Harrys konstmuseum via en expedition från en sluten, mytomspunnen värld med egna koder och uttryck. En värld befolkad av dansare, balettmästare, repetitörer, inspicienter, påklädare, perukmakare, attributörer och koreologer.
Fotografen Björn Abelin har under tre års tid arbetat i Operans trånga vindlande utrymmen med dokumentationen av ett av världens äldsta danskompanier, Kungliga Baletten. Han har fått förtroendet att på plats följa arbetet när föreställningarna växer fram. Röra sig i korridorer, över och under och på scengolvet. Vara i loger och i repetitionslokaler i Operans 120 år gamla lokaler. Många av bilderna andas adrenalin och anspänning.
Bilderna är inte arrangerade utan lyhört fångade i stunden. Han utnyttjar motljus och mörker, när han bestämmer sig i sökaren. Flera bilder visar väntan och koncentration inför en entré. Andra visar dansare som sitter eller ligger på golvet, utmattade efter en intensiv prestation.
Traditionellt knivskarpt balettfoto med perfekt ljussättning lider ofta av en påtaglig stelhet. Björn Abelin gör ett fotografiskt val, att vara nära dansarna bakom scenen och att inte arbeta från publikens perspektiv. Det är ett bra val.
Trots att det handlar om fotografi och inte film kan man paradoxalt nog i vissa bilder förnimma rörelser och ljud av steg. Det är bra och ett bevis på den starka dokumentära instinkt som fotografen besitter. Dessutom är det stundtals svindlande vackert.
Utställningen heter Kuliss och det är också namnet på en bok med Abelins bilder och text av Ditte Feuk. Underrubriken är Berättelser inifrån baletten. Hon skriver ledigt, men ändå precist och initierat om dansens värld både historiskt och fram till idag. Hon inviger oss i balettkonstens detaljer och ritualer, förklarar och reder ut begrepp. Framför allt betonar hon betydelsen av dansarnas ändlösa hängivenhet, i en hård miljö med konkurrens och stenhård träning.
– tekniken är grunden och passionen är bränslet. Dansarnas kroppar är i perfekt kondition. Alla dansare är enastående elitidrottare, skriver hon.
Hon berör dansarnas korta kontrakt, för de flesta på ett eller två år och skildrar nervositeten som sprider sig när listorna sätts upp i korridoren, där det står vem som fått och inte fått en roll. Men hon beskriver även den värme och vänskaplig intimitet som kan finnas dansarna emellan.
Att ett minutlångt solo kan innehålla hundratals olika moment och rörelser. Det är fascinerande läsning. Jag inser också att dansens bästa vän är koreologen, vars uppgift är att skriva ned varje steg med exakt nivå och längd. Så att det hela ska kunna upprepas och återupplivas igen.
Abelins bild där koreografen och regissören Mats Ek visar en rörelse eller position för sin bror Niklas, är ett sällsamt ögonblick, en glipa, en fotografisk öppning rakt in i ett skapande nu. Mats utsträckta arm, broderns tungt hängande armar. Däremellan ett kosmos av möjligheter och rörelser och ja, det där andra svårgripbara som stavas dans.
”Jag lever nu och vill dansa det som skapas nu”, säger en dansare i boken.
Utställningen är nu och boken kommer sannolikt att leva länge.
Kuliss Berättelser inifrån baletten, är utgiven av Bokförlaget Arena
ISBN: 978-91-7843-506-7
Fram till den 22 oktober kan man se utställningen på Sven-Harrys konstmuseum.