Landskapets stora minne

Foto: Russel Lee | Mrs. Gernie Marshall, near Ringgold, Iowa, jan 1937

Anspråken på den fotografiska bilden har varit många. En gång skulle fotot förklara världen. Nu ställer den digitala bildtekniken helt nya frågor om vad som är dokumentär sanning.

Kan då fotografin påstå något väsentligt om en människa, en epok eller ett land? Troligen kan inte enstaka fotografier räcka till. Men möjligen kan mängden av bilder göra det, som exempelvis i den här samlingen.

Photogrammar heter den webb-baserade plattformen som är utvecklad vid Yale universitetet, New Haven Connecticut. Det går att söka på fotografernas namn, platser och datum. Med hjälp av bland annat interaktiva kartor kan man förlora sig i 170 000 bilder från Farm Security Administration (FSA) och Office at War Information. Det handlar om det största federala fotografiska projektet i USA någonsin.

Det är en fotografisk guldgruva om man vill förstå Amerikas moderna historia. Rötterna till dagens USA och det vi brukar kalla ”Americana”, finns där – i spåren av den stora depressionen på trettiotalet. Hela FSA – projektet verkar ingå som en levande del i det stora landets DNA. Under exempelvis rubriken ”People As Such” finns 12241 bilder, ”Work” innehåller 19106 bilder och 5743 bilder ryms under ”Homes and Living Conditions”.

FSA var från början en del av President Roosvelts, New Deal-satsning. Bland fotograferna finns namn som Walker Evans, Roy Stryker, Dorothea Lange, Arthur Rothstein och Gordon Parks. Det finns en hel del mycket bra bilder nergrävda i arkivmörkret, som jag inte sett tidigare och det är lätt att bli sittande i timmar framför skärmen. Varje bild har en länk till Library of Congress, i Washington D.C, där de är arkiverade och där finns också högupplösta versioner.

Som vanligt när det gäller intressant fotografi, är det människor fotograferade i sin miljö som fascinerar. Att vara på Photogrammar är lite som att befinna sig i en roadmovie där man lite planlöst kuskar runt i det amerikanska landskapets stora minne, med människors olika livsvillkor och strävanden som ressällskap.

PS Och ja, där finns naturligtvis Dorothea Lange’s berömda bild: Destitute pea pickers in California. Mother of seven children. Age thirty-two. Nipomo, California, 1936, som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Ingen är bara det du ser

Foto: Alf Johansson

Det märkliga är det här fotografiets yta av bedräglighet.

Nästan en idyll, rimfrost i träden och det svaga vinterljuset som stryker över murkrönet. Om det inte vore för tälten som hukar därunder.

Bilden är Alf Johanssons, fotograferad på Långholmen. Han visar den på sin blogg Omtag.

Vad handlar bilden om? Enligt Alf gäller saken – hur något, som egentligen borde få oss alla att agera, blivit ett normaltillstånd.

I Bergen, Norge såg jag en skulptur i brons intill trappan till Den norske Banks kontor. Skulpturen heter ”Mennesket” och är gjord av konstnären Arne Mæland. Han ser den som en symbol för att staden ska ha plats för alla. Den gjordes till millennieskiftet, 1999-2000.

Nu är det en annan tid både i Norge och Sverige.

När jag står och fumlar med min iPhone och försöker ta en bild av mannen på gatan vid trappan till den stora banken, minns jag ett starkt reportage av Sveriges Radios suveräna Randi Mossige-Norheim, om några av alla EU-migranter som kommer till Sverige för att tigga.

En av de som får komma till tals är Manuela från Rumänien, som ofta sitter på S:t Eriksgatan i Stockholm. Hon berättar om föraktet från en del av de som passerar. En man askar alltid sin cigarett på hennes huvud. En äldre man slänger sin ölburk mot henne. Men det värsta är nog de tolvåriga flickorna som kastar matrester på henne, och som spottar fyrabarnsmamman i ansiktet.

Vad är det som pågår i vårt land?

Intill den halvliggande mannen i Norge finns en liten bronsplatta med texten, ” Ingen är bara det du ser”. Jag önskar att vi ibland tänkte på de orden. Det minsta vi vet om människan, bara några millimeter från rännstenen på den kalla trottoaren utanför vår Ica-butik, är det vi ser.

Resten vet vi inget om. En dag kan det vara du eller jag som sitter där.

Tack Alf för din tankeväckande bild.

Ps Jag har tidigare skrivit om Alfs blogg.

iPhone foto: Claes Gabrielson