Fotografin har en märklig kraft och är fylld av hemligheter.
Inlägget med Ida Ekelunds bilder för några dagar sedan har fått bloggen att nästan explodera. Jag har aldrig tidigare varit i närheten av sådana besökssiffror.
Vad kan det bero på? Ekelunds bilder förstås och sen spridningen via sociala medier.
Jag kom plötsligt att tänka på John Szarkowski och en utställning på The Museum of Modern Art, från 1978. Han gör där ett urval av fotografier från ett amerikanskt 50- och 60-tal och han delar in utställningen i två delar.
Den ena reflekterar, visar något om fotografen som tagit bilden. Den andra är som ett fönster i vilket världen kan studeras och eventuellt förstås – Mirrors and Windows, som också blir namnet på utställningen. Något förenklat kanske, eftersom det visar sig att flera av bilderna lätt kunnat byta plats mellan de båda avdelningarna.
Ida Ekelunds bilder rör sig också längs den axeln, mellan en spegel och ett fönster. Vi kan se rakt in i ögonen på personer som nyss levt i staden Lund. De flesta är förmodligen borta nu. Men ändå är de kvar, efter 100 år under ett golv.
Vi kan ställa frågor till var och en. Vem är du och hur blev ditt liv? Vi ser de som fotograferats i 20-talets Lund genom ett fönster i tiden och vi ser också oss själva som i en spegel, eftersom vi nu som betraktare ställer oss samma frågor. Vem är jag och hur..
Förmodligen beror det på det enkla faktum att ett fotografi alltid är stoppad tid och att vi därför påminns om allas dödlighet. Det är en av fotografins absoluta egenskaper, något ofrånkomligt.
Här kommer fler bilder från mitt första urval, från den mäktiga samlingen av Ida Ekelunds bilder på Kulturen i Lund.
Se och begrunda!
[…] Bilderna var tagna av Ida Ekelund (1884-1982), som jag skrivit om tidigare på bloggen här och här. Några av hennes mycket fina porträtt fanns med i […]