En oväntad blick

Foto ©: Kathryn Cook | Ur Kurds and the PKK in Turkey, 2007

Fotografiska bilder behövs överallt, hela tiden. Det är en visuell orkan som aldrig tycks avta. Det är inte längre helt enkelt att urskilja eller upptäcka en ung Bresson, Smith, Capa, Frank eller Peress i vardande. Jag brukar leta efter tonen, snarare än ämnet. Hur är det skildrat? Teknik och stil. Vad är inte med? Varför har fotografen valt att visa det här och inte det som andra valt att publicera från samma händelse eller konflikt?

Amerikanskan Kathryn Cook är en ny bekantskap som jag gärna vill se mer av eftersom hon har något av det som jag alltid letar efter, en oväntad blick och en personlig ton.

Kathryn Cook, född 1979 växte upp i Albuquerque, New Mexico. Hennes professionella karriär började med Associated Press i Panama 2003, men hon lämnade byrån för frilansarbete i Latin Amerika. 2006 flyttade hon till Istanbul och har sedan dess bott i både Italien och Turkiet. Hennes bilder har publicerats i The New York Times Magazine, Time, Stern, Newsweek, L´Espresso och D La Republica della donne.

Nu i dagarna har boken Memory of trees kommit på Kehrer förlag. (ISBN 978-3-86828-441-6)  Med text av Francois Chevall, Karin Karakasli och Kathryn Cook. Jag har tyvärr inte ännu hunnit att se boken som handlar om följderna av det Armeniska folkmordet i det Osmanska riket.

Jörg M Colberg skriver på sin utmärkta, Conscientious Photo Magazine om svårigheterna med att fotografiskt närma sig ett så stort ämne som ett folkmord, och hur det låter sig göras i bokform. Han menar att boken kanske är lite för ”designad” för sitt ämne, men kommer till slutsaten att bilderna i boken vinner och han rekommenderar den.

– For Memory of Trees Cook traveled to the parts of Turkey from which Armenians were uprooted and expelled. One hundred years later, “this land calls a return to the history of Armenians, this garden worked by their hands once,” the photographer writes. “The story of these gardens imparts instructions on remembrance; the more one tries to forget, the more one has to remember what to forget.”  Ur Jörg M Colbergs recension.

Om Kathryn Cook kommer att tillhöra de stora bildjournalisterna, kan jag inte bedöma. Klart är att hon arbetar med fotografi som utmanar glömskans kraft och det brukar leda rätt in mot bildjournalistikens hjärta.

PS Här på Agence Vu, finns mer av hennes bilder.

En gåta att studera i minsta detalj

Foto: Deborah Parkin | Ur serien collodion, Stillness in time

Barndomen går aldrig över. Oavsett om den var Ok, ett helvete eller rent av lycklig.

Vi bär den alltid med oss. Det är bara att blunda. Plötsligt springer man där i ett barndomslandskap, mycket ljust eller mörkt.

Att närma sig minnet av den egna barndomen med kamera kan vara problematiskt. Klichéer, upprepningar och konstruktioner lurar bakom många försök. Det finns naturligtvis en hel del som lyckats bra. Sally Mann är ett exempel.

Den engelska fotografen Deborah Parkins bilder är också intressanta, om än av en helt annan kaliber. Amerikanskan Cheryle St Onge likaså, men hon arbetar efter en helt annan strategi.

Parkin hade sin första separatutställning 2012 och samma år kom en monografi publicerad av Galerie Vevais och dessutom en box med tre mindre böcker, Stillness in time, Memory, September is the cruellest month.

I en del av hennes bilder finns en sökt konstruerad ton, men när hon är som bäst är det enkelt och med en dos dröjande gåtfullhet.

Några av barndomens finaste ögonblick kanske ligger i det nyfikna insamlandet av ett stycke natur, för enskilt studium på kammaren. Grodyngel i en glasburk, eller ett fåfängt försök att fånga ljuset från lysmaskar i natten.

Amerikanskan Cheryle St Onge närmar sig det här i en serie hon kallar, Natural Findings. Bilderna som är tagna med en 8×10 tums kamera har det där magiska skimret från en barndom man minns eller önskar att man hade haft.

Världen är en gåta och måste studeras i minsta detalj och kanske djuren kan hjälpa till..

Foto: Cheryle St Onge | Ur serien Natural findings ll