claes gabrielson

Fotografierna som aldrig togs

In Böcker on november 29, 2012 at 23:29

.

Photographs not taken

En så otroligt bra bokidé. Omslaget visar ett tomt stiliserat 9×12 neg. Underrubriken är – A collection of photographers essays. Boken innehåller följaktligen inte ett enda fotografi.

Ett 60-tal fotografer beskriver situationer, ögonblick där dom inte kunde eller valde att inte fotografera.

Urvalet fotografer är brett med namn som Emmet Gowin, Alec Soth, och Mary Ellen Mark och texterna är föredömligt koncentrerade. Endast ett par sidor per fotograf, ibland bara en halv.

Erika Larsen berättar hur hon i samband med ett reportage om självmord sitter med en pappa vars dotter tagit sitt liv. Rummet innehåller flickans saker och är fyllt av minnen. 9×12 kameran vilar i famnen. Hon kan inte fotografera. Hon inser att ögonblicket är pappans.

Joni Sternbach som bland annat gör de där fina surfarbilderna med en 18×24 kamera och ”wet plate collodion”- teknik direkt på stranden, skriver om en pojke hon inte fick fotografera. En bild på pappan gick bra. Senare kommer pojken fram till henne med en polaroidbild, som han själv tagit. Det är ett självporträtt. Hon sparar bilden bland sin fotogrejor, som ett tröstpris.

Det som överraskar under läsningen är, hur mycket mänsklig erfarenhet fotograferna har gemensamt. Trots de stora skillnaderna i fotografiska metoder och uttryck.

Platsen spelar ingen roll. Reportageresor i krigsliknande situationer eller hemma vid grillen i den egna trädgården. Det finns bilder som inte kan tas och bilder som fotografen förhindras att ta.

Bilder som aldrig blir fotografiska bilder utan istället flyttar in i fotografens minne och där blir en sorts mentala negativ.

Timothy Archibald  berättar om hur han som 15-åring ska fotografera en parad i grannstaden, på St. Patrick´s Day. Hans pappa har tagit ledigt och kör honom i bil. Väl på plats inser han att han glömt film till kameran. Han fortsätter ändå, plåtar på gatorna och inne på en Irländsk pub. Han träffar människor han inte känner, alla verkar öppna för honom och hans kamera. Han vågar göra bekantskaper han aldrig tidigare vågat. Glad och varmt överraskad återvänder han till fadern, och påminns om att det inte finns någon film i kameran. Han bryr sig inte. Känslan av att ha övervunnit en rädsla inför att möta främmande människor är större.

Det finns inget att vara rädd för längre.

Shane Lavette.  Hör en gammal man stå och prata om skogen och olika träslag. Lokalen belyses av ett svagt vinterljus från ett dammigt fönster. Lavette iakttar hur den gamle mannens fingrar rör sig över kvistarna i en bräda. Han trevar efter sin kamera, samtidigt som han undrar om han någonsin ska kunna förklara: hur det är att vara levande, hur det är att älska och vad döden innebär. Med den existentiella osäkerheten lämnar han rummet och är glad att han alltid kommer att komma ihåg känslan av den gamle mannen i sågdammet.

Simon Roberts befinner sig i Zimbabwe på ett sjukhus vid en aidssjuk flicka. Runt sängen står en liten kör från en närliggande församling och sjunger. I den här situationen inser Roberts att han inte är förmögen att ta en bild. It was a moment to be lived, not framed, skriver han.

Det här är en oväntat fin och rik liten volym och som sagt, den innehåller inte ett enda fotografi. Köp den.

 

PS.

Den lilla anspråkslösa volymen utkom i år och är redigerad av Will Steacy, förordet är skrivet av Lyle Rexer. Förlaget heter Daylight, boken har ISBN 978-0-983216-1-5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: