claes gabrielson

Den grafiska skriften

In Böcker, Utställningar on november 11, 2012 at 16:16

Foto: Cy Twombly

– the artist at close to his best and unquestionably his worst.

Så skiver Roberta Smith i New York Times, den 8 november med anledning av Cy Twombly utställningen: ‘The Last Paintings‘ A Survey of Photographs 1954-2011’ Gagosian Gallery i New York.

Twombly tillhör de stora. Född i Lexington Virginia, 1928, vän med Robert Rauschenberg som han också under en period delade ateljé med. Kände Jasper Johns m.fl. i den så kallade, New York skolan. Han har påverkat yngre artister som ex Anshelm Kiefer and Julian Schnabel. Cy Twombly dog förra året, 83 år gammal.

En del av hans måleri påminner om spår av krita på en svart skoltavla. Han rör sig på gränslinjen mellan teckning och måleri. En del har tunna vita linjer gjorda på mörkt papper, som verkade framskrapade. Skrift är det man associerar till.

His special medium is writing. Starting out from purely graphic marks, he developed a kind of meta-script in which abbreviated signs, hatchings, loops, numbers and the simplest of pictographs spread throughout the picture plane in a process of incessant movement, repeatedly subverted by erasures. Eventually, this metamorphosed into script itself.”  Skriver Katharina Schmidt i en essä i katalogen till Dulwich utställningen, 2011. Jag hittade citatet på Lisa Thatchers blogg.

Nu visas målningarna han gjorde under de sista månaderna i sitt liv, sida vid sida med hans fotografier.

Roberta Smith i New York Times tycker att det är tur att Twombly tillbringade mer tid med penslar än med kamera. Hon kallar målningarna de sista kärleksbreven till måleriet, en hyllning till den handens rörelser, ett flödande måleri, ett sista hurra.

Fotografierna däremot saknar entusiasm, är fixerade vid det förflutna och är manierade, skriver hon. Dessutom ogillar hon att fotografierna ibland upprepar  målningarnas tema och saknar målningarnas kamp med sitt material.

Visst så kan det vara. En fullt rimlig reservation. Jag blir nyfiken.

I boken,  Cy Twombly-Photographs lll ser Hubertus Von Amelunxen fotografierna i en helt annan kontext: – the focus is not on representation but on the unmistakable nature of things.

Ett annat sett att se på saken.

Sedan kameran uppfanns och fotografier kunde fixeras och börja spridas har det har skrivits tonvis med texter om skillnader och likheter mellan fotografi och måleri.

Lite tröttande att behöva läsa en sentida gnällig variant i New York Times. Eftersom Cy Twombly inte är någon dussinkonstnär, så jag skulle gärna vilja se med egna ögon.

Nu kommer jag inte till USA, så det blir att leta efter boken istället.

 

PS. Cy har fått sitt smeknamn efter sin far som fått sitt efter en baseboll stjärna, Cy Young (a Major League Baseball pitcher).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: