claes gabrielson

Barnflickans hemlighet

In Funna bilder on augusti 16, 2012 at 18:48

Foto: Vivian Maier

Ingen såg bilderna under hennes livstid.

Flera intresserade av fotografi kanske redan känner till den här historien, men den är en smula osannolik och jag kan inte hålla mig.

En vinterdag 2007 fann John Maloff en låda med negativ på en auktion i Chicago. Han betalade 400 dollar. Bilderna är en sensation och den amerikanska moderna fotohistorien måste delvis skrivas om.

Maloff söke egentligen efter bilder på ett område, Portage Park i Chicago som han höll på att skriva om. Blev först besviken, då han inte fann vad han sökte. Startade en blogg och la ut lite av de inskannade negativen. Ingenting hände. Sedan publicerade han bilderna på Flickr och då började han få respons. Han spårade även andra köpare av negativlådor från samma auktion och köpte upp också dessa. En till samlare finns i Chicago som uppskattnings har närmare 15.000 negativ.

Idag har Maloff över hundratusen negativ. Tio-tusentals som väntar på att bli skannade och hundratals rullar av oframkallad film. Maloffs efetrspaningar om vem som hade tagit bilderna verkar ha kommit igång lite trevande. Han fann ett kuvert med hennes namn, Vivian Maier. Han tog senare kontakt med auktionshuset, som kunde meddela att hon var sjuk. 23 April 2009, läste han i Chicago Tribune om hennes bortgång.

Det hade alltså under närmare två år funnits möjligheter att samtala med henne om hennes magnifika bilder om vad som på lediga stunder drev henne att hänga på sig Rolleiflexen och vandra runt på gatorna.

Nu har det producerats minst en bok, kataloger och flera utställningar. Frågor har rests om den tidigare fastighetsmäklaren som nu tagit en snabbkurs i fotografi, är den bäst lämpade att ta hand om det enorma arkivet som det handlar om. Att bara gå igenom och skanna in negativen kan ta många, många år. Hur ska ett arkiv organiseras, hur ska det förvaltas i framtiden?

Man talar om hennes bilder i jämförelse med Lisette model, Gary Winogrand, Helen Levitt och till och med Robert Frank. Även Lee freedlander och Diane Arbus har nämnts.

Jeremy Biles skriver i sitt förord till en av utställningarna, den på Hearst Galleries i New York om Maiers ”double mode of vision, at once conscious and unconscious”. 

Maier var inte bara en känslig observatör, som när hon tittade på världen, kunde se mer än det som syntes – hon såg, “filtered-out minutia, slices of movements, things in the visual field that occur beyond conscious awareness.”

Många självporträtt, ofta i skyltfönster och speglar och inte sällan med skuggor, lägger till ytterligare frågor. Varifrån fick hon sin kunskap? Hur mycket fotografi av andra hade hon sett, samtalade hon aldrig med någon om sina egna bilder?

Bilderna är märkbart osentimentala, avsikt och slump blandas med en visuell lyhördhet för det, som kan komma att inträffa, i kamerans sökare. Hon verkar haft en självklar övertygelse om bildernas betydelse, kraft och innehåll – en egen inre vision.

Hon arbetade som barnflicka i Chicago och New York, föddes 1926. Svaret på frågan: Varför hon inte visade sina bilder, tog hon med sig i graven.

  1. Underbart! Sorgligt kanske men på något sätt ändå väldigt uppmuntrande….

  2. Det är sorgligt, visst och underbart, Men framförallt, så mycket aldrig tidigare sedd bra fotografi!
    Hollywood hann inte med den här gången, men kommer säkert.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: