claes gabrielson

Tvetydighetens bilder

In Böcker on augusti 13, 2012 at 11:19

Ur ”A tale of a shoe-shine boy”, 1947 | Foto: Stanley Kubrik

Stanley not only rigged set-ups; he also cropped his pics to make them more dramatic. Frederic Raphael, The Guardian.

”Stan Kubrick- Photo”. Så stämplade han bilderna som han sålde till Look magazine. Han var 17 år, spelade schack och var jazztrummis i ett skolband.

Bilderna från New Yorks tunnelbana 1948 tog han med kameran hängande runt halsen och med en gömd trådutlösare som han manövrerade genom en brun papperspåse med hål i botten. Passagerare ovetandes om kamera och fotograf, fångade som på en scen ibland med en nästan teaterlik kvalité.

Det är naturligtvis vanskligt att i de här tidiga bilderna, övertolka det som skulle komma – Megasnillet, Kubrick. Den egensinnige storregissören.

I boken ”Stanley Kubrick Drama and Shadows: Photographs 1945- 1950” (Phaidon) har Rainer Crone letat fram bilder ur 12.000 arkiverade negativ från tiden på Look magazine. Endast 20 procent av dessa publicerades. Boken som varit slut på förlaget, kommer i paperback nu i september. Här finns stillbilderna som Kubrick tog som ung fotograf, i full kraft, utan annonser och annat som visuellt distraherar. Det man förlorar är original kontexten och själva ”tiden” då bilderna gjordes. Detta till trots, det är bra, mycket bra bilder från en synnerligen uppfinningsrik och begåvad bildberättare.

Mickey är en 12-årig skoputsare i Brooklyn, med tio syskon hemma hjälper han till med försörjningen. Kubrick följer honom med sin narrativa och dramaturgiska blick. A tale of a shoe-shine boy. Han öppnar med en halvbild där Micke med sin skoputsarlåda på axeln stirrar rakt in kameran. Det är klart, här visar han hur bildsekvenser till en filmberättelse kan organiseras.

Stanley Kubrick hävdade aldrig bildens unika eller objektiva sanning. Snarare talade han gärna om nödvändigheten av en artistisk tvetydighet. – I think that a really perfect ambiguity is something that, nobody knows what is true or what is happening. I think that a really perfect ambiguity is something which means several things, all of which might be true, and which, at the same time, move the audience emotionelly, in the general direction you want them to be moving, sa han i en tidig intervju.

Vissa av Stanley Kubricks stillbilder kan kännas arrangerade och uträknade men merparten av den unge fotografens bilder håller en sensationellt hög fotografisk och i vissa fall även journalistisk kvalité. Rainer Crone skriver att Kubrick utvecklade genomtänkta och för betraktaren utmanande stillbilder och att han använde samma metod i sina filmer, där varje film kan ses som en sekvens av perfekt komponerade stillbilder.

Vackert så. Är dock inte säker på att det är så enkelt med alla filmscener i alla långfilmerna, men tänk om!


 

 














  1. Är det en slump eller ett misstag när Video-Journalist stavas med versaler och reporter med gemener? Jag tror inte det. Det vilar en stolthet i den plötsligt tveksamma grammatiken.

  2. Observans på skrivtecken i all ära, men nu är det ju bilder det handlar om här…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: