claes gabrielson

Tre stolar i ett rum

In Funna bilder on maj 26, 2021 at 11:53
Foto: Okänd fotograf

”Funna bilder” är en genre som bara växer. Överallt på nätet finns grupper och samlare av det som på engelska kallas ”Found photography” och ”Vernacular photography”. Den sistnämnda kategorin avser fotografier tagna av amatörfotografer eller av okända fotografer, kring vanliga händelser ur det vardagliga livet.

Genom utställningar och böcker blir insamlandet av den här typen av utrangerade och kasserade bilder, en egen subgenre inom fotokonsten. Ett av de mer kända namnen är Erik Kessels som likt en visuell arkeolog söker övergivna bilder och fotoalbum på loppmarknader och i antikvariat. Han gör sen nya sammanställningar av materialet och bygger helt nya berättelser.

Jag samlar inte själv, men jag stannar ibland upp inför vissa bilder. Bilden på de tre stolarna i ett rum är ett bra exempel.

Det är en bild med en påtaglig aura av saklighet som i ett fotografi från en brottsplats. När människorna är borta framträder möbler, föremål och väggar i ett nytt ljus och kan få nya betydelser. Det är inte svårt att börja fantisera:

En gång bodde här tre personer. De brukade samlas i det största rummet. Här satt de och tänkte på det fjärran landet, som så vackert avbildats på väggarna.

Idag vet ingen var de tog vägen. Lyckades de få fram pengar och de nödvändiga resehandlingarna?

Kunde de någonsin få genomföra sin länge närda dröm att få komma till landskapen som alltid funnits där bakom deras ryggar?

PS Länk till Erik Kessels sida.

Blommor från Paris

In Böcker on maj 20, 2021 at 12:58
Foto: Robert Frank | Paris, 1949
Foto: Ralph Gibson | San Francisco, 1960

Det är Nyårsafton 1949 i Paris när Robert Frank tar en bild på en ung man som på håller en tulpan bakom ryggen. 

Ralph Gibson tar en liknande bild i San Francisco, 1960. Den här mannen håller en ros i sin hand. Spelar det någon roll om Gibson sett Franks bild eller inte?

Vissa teman återkommer alltid inom inom fotografin. Speciellt idag när vi kan drunkna i oceaner av bilder dygnet runt. 

1947 bestämde sig Robert Frank för att emigrera till USA, men han åkte fram och åter till Europa mellan 1949 och – 52 och han vistades mycket i Paris under den här perioden. 

Det tyska förlaget Steidel gav 2008 ut en bok med Robert Franks bilder från Paris, en fin liten bok med bilder som inte är så kända. Flera av dem innehåller blommor.

I New York är alltid folk i rörelse, säger Frank i en intervju med fotohistorikern och kuratorn Ute Eskildsen, (Museum Folkwang, Essen), som är återgiven i boken.

Hon menar att Franks erfarenhet från det amerikanska samhället skärpt blicken på ”The Old World” och efterkrigstidens Paris i synnerhet.

They move to Los Angeles – walk cross the river to New Jersey, there´s always movement. In Paris the people live in their apartments and die there too, säger Frank.

Förklarar det varför det förekommer så många bilder med blommor i Franks Parisbok? Knappast, men de är så bra.

PS 1987 utgavs boken ”Flower Is” av ett japanskt förlag i 500 ex. (En helt annan bok). Såg att den fanns att köpa för den nätta summan, 4.500 dollar.

Ett samtal på en trottoar

In Vykort on maj 16, 2021 at 11:24
Foto: Helen Levitt | New York, 1942

Jag hittade det här vykortet när jag städade i några lådor. Minns inte var eller när jag köpt det, inte heller att jag lagt det i ett kuvert i en låda och sedan glömt bort det.

Två herrar i samtal på en trottoar. Pinnstolarna är symmetriskt placerade, kanske ställs de fram på samma ställe kväll efter kväll i den ljumma New Yorknatten. Mannen till vänster i keps verkar ha hört allt förut. Det är många år sedan han slutade att anteckna vad den andre sa. Hans kroppshållning säger – jag hör vad du säger.. Mannen i hatt sitter med linjalrak rygg och elegant korsade ben. Det han talar om är förmodligen av största vikt, vilket understryks av kavajens lätta fladdrande och hans utsträckta måttande händer.

Undrar om mannen längs bort i bilden bakom hästen och den parkerade bilen, kanske på väg till en bar eller för att köpa ett paket cigaretter, kunde höra något av männens konversation?

Tänk om det fanns ett ljudspår till ett vykort!

Helen Levitt (1913-2009) var en sorts mästare på den här typen av stillsamma små vardagsdramer, flyktiga glimtar från trottoarer och gathörn, i sin barndomsstad New York. Hon är förmodligen mest känd för sina många barnbilder från gatorna, inte så sällan med en underton av humor. Gatan och det som utspelades där, blev en scen för en betydande del av hennes fotografiska gärning. 

Nu 80 år senare finns inga stolar och bord kvar på trottoarerna. Vardagsrummen har sedan länge flyttats tillbaka in i fastigheternas privata sfärer.

Hennes bilder är trots detta faktum för alltid inskrivna i det viktigaste fotografiska arvet, det som rör fotografins underbara förmåga att skildra människan som hon är – med en humanistisk blick.